Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Krama din lokala politiker

Den svenska modellen är uppbyggd på att fritidspolitiker offrar kvällar, helger och semestrar. Foto: (C) PELLE T NILSSON / (C) PELLE T NILSSON/STELLA PICTURES

Var rädd om lokalpolitikerna. Du kommer att sakna dem desperat om de en dag är borta.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Nu är valrörelsen i gång. I medierna syns nästan bara partiledarna och deras följe. Det är dueller, debatter, intervjuer och personporträtt.

Men lika lite som ett allsvenskt Stockholmsderby är typiskt för fotbolls-Sverige, lika lite är en partiledardebatt representativ för politikens Sverige.

Merparten av arbetet utspelar sig långt från rampljuset och tv-kamerorna. I gärdsgårdsserien är det ofta gnetigt, trist och otacksamt. Man kokar kaffe och brer frallor inför ett gruppmöte, klämmer underlag inför nämnden och våttorkar partilokalen när medlemmarna har gått hem.

Fritidspolitiker

Den svenska modellen är uppbyggd på att fritidspolitiker och partiaktiva – för låga arvoden eller ingen betalning alls – offrar kvällar, helger och semestrar åt handlingar och möten.

Vissa sliter ett helt politiskt liv utan att någonsin vara i närheten av att erövra makten. Men besluten blir ändå bättre om det finns en aktiv opposition, tänker de.

När de går upp i talarstolen på fullmäktigemötet för att debattera p-avgifter, skolmat och bygglov verkar de i en månghundraårig tradition av lokalt självstyre.

Att vara lokalpolitiker är en utsatt position. De har sällan några pressekreterare som svarar i telefon, inga Säpovakter som kör dem hem efter sena nämndmöten. Den här mandatperioden slutade ett kommunalråd efter att nazister bränt upp bilen på garageuppfarten en natt när barnen låg och sov. 

Men att vara lokalpolitiker är tufft även till vardags. Efter svåra beslut - "ska vi lägga ned byskolan eller öka klasstorlekarna?" - måste de möta dem som drabbas på Ica, hockeyträningen eller föräldramötet. I bland tvingas de försvara partibeslut som de egentligen inte håller med om.

För varje år som går får de dessutom allt mindre att säga till om. Få rikspolitiker verkar lita på sina lokala kolleger. Från Stockholm fjärrstyr de med lagkrav och villkorade bidrag.

Det inte så konstigt att lokalpolitikerna blir allt färre - och allt äldre.

Hotet mot demokratin

Men de här korta veckorna fram till valet märks ändå deras arbete mer än vanligt. Det må vara partiledaren som syns i tv-rutan. Men det är fotfolket som knackar dörr, sätter upp affischer, bygger valstugor på torgen och till sist delar ut valsedlar.

De självrättfärdiga som sedan river ned affischerna och bränner stugorna tycker säkert att de slår uppåt, att de ger politikerna vad de förtjänar. Men de kan räkna med att det är fritidspolitiker som nästa dag får ringa hem och säga "Tyvärr, jag blir sen i dag också" och sen måste städa upp.

Nästa gång du möter politiker som delar ut valmaterial, avfärda dem därför inte likt en ettrig telefonförsäljare.

Se dem i ögonen. Ta emot deras broschyrer. Lyssna på vad de har att säga.

Du kommer att sakna dem desperat om de en dag är borta.

 

Läs också:

Politikerna kan inte blunda för mansöverskottet längre 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!