Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Kaplan var ett fiasko som bostadsminister

Bostadsminister Mehmet Kaplan tvingades avgå på måndagen. Foto: Lisa Mattisson Exp

Mehmet Kaplan tvingades avgå på grund av sina skumma kontakter. Men hans usla hantering av bostadspolitiken är en nästan lika stor skandal.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Ministrar brukar sällan få avgå för att de har misskött sina ansvarsområden. I stället faller de på mer perifera felsteg som tv-licenser och bostadsrättsköp.

Mehmet Kaplan, MP, fälldes av en blandning av kontakter med islamister, middagar med högerextrema samt grova uttalanden om Israel. Sin insats som bostadsminister försvarade han dock under måndagens presskonferens.

"Jag är stolt över våra rekordstora satsningar inom bostäder och den mycket höga byggtakten", sa Kaplan.

Sanningen är dock att han var en ytterst svag bostadsminister under en tid som hade behövt ett handlingskraftigt statsråd.

Visserligen ärvde Mehmet Kaplan ett misskött politikområde med stelbenta regler och stort bostadsunderskott. Men han visade aldrig några egentliga ambitioner att göra nödvändiga förändringar av den djupt dysfunktionella bostadsmarknaden. Han försökte rentav att rulla tillbaka en del av de mindre liberaliseringar som alliansregeringen trots allt genomfört.

Kaplans stora paradnummer var en återgång till forna tiders byggsubventioner. Men trots hans återkommande talepunkt om "den största bostadspolitiska satsningen på 20 år" var plånboken tunn. Bara 15 000 lägenheter skulle delfinansieras per år, långtifrån 70- och 80-talens massiva satsningar då subventioner gjorde skillnad.

En skicklig politiker skulle ha försökt använda flyktingkrisen för att dyrka upp låsningarna på bostadsmarknaden. Men i takt med att flyktingmottagandet ökade framstod Mehmet Kaplans brister i stället allt tydligare. Ibland blev framträdandena rent komiska.

I Agenda i september ifjol försökte programledaren Anders Holmberg förgäves få svar på en enkel fråga: Varför var regeringens mål bara 250 000 nya bostäder till 2020 när befolkningsutvecklingen krävde närmare en halv miljon? Innebar inte det att regeringen endast skulle nå halvvägs med sin politik? Efter många turer svarade bostadsministern kryptiskt: "Det beror på hur man ser på frågan?".

Kaplans agerande – eller snarare brist på agerande – var extra anmärkningsvärt med tanke på att Miljöpartiets uttalade mål är att förändra systemen i syfte att Sverige ska kunna ta emot ännu fler flyktingar.

Det är lite symptomatiskt att mandatperiodens hittills mest betydelsefulla bostadspolitiska beslut fattades helt utan Kaplans medverkan. Tvånget på kommunerna att ta emot flyktingar gör att lokalpolitiker nu köper in dyra modulhus i panik. Kaplan, det första statsrådet med titeln "stadsbyggnadsminister", kunde bara se på när de första nödbostäderna i Sverige sedan 1930-talet började monteras.

Nu ska finansmarknadsminister Per Bolund, MP, ta över bostadsportföljen, åtminstone tillfälligt. Det är en god idé, skattesystemets utformning har stor påverkan på bostadsmarknadens funktion. Portföljen får därför gärna stå kvar på finansdepartementet.

Men det viktigaste är att Kaplans efterträdare inte duckar för de riktigt jobbiga och svåra frågorna. Hur ska vi till exempel lyckas bygga bostäder åt hundratusentals människor som troligen inte kommer att kunna betala hyran själva på decennier?

Sådana ödesfrågor försökte inte Kaplan ens formulera svar på.

 

Läs också:

Drevet mot Kaplan var inte islamofobiskt

Lika träffsäkert som ett avsågat hagelgevär?

Var ska alla flyktingar bo, Mehmet Kaplan?

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!