Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Jöken-gänget i Stockholm kör över politiker ute i landet

Ii runda slängar 5 000 kronor per skola innebär det nya bidraget för bättre läsförståelse.Foto: PONTUS LUNDAHL/TT / TT NYHETSBYRÅN

Januaripartierna fortsätter att fjärrstyra lokalpolitiken från huvudstaden. 

Varför litar Stefan Löfven och Annie Lööf inte på sina partikamrater? 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Både Socialdemokraterna och Centerpartiet säger sig värna om landsbygden. Och både Stefan Löfven och Annie Lööf berömmer sig av att leda genuina folkrörelsepartier.

När S och C dessutom råkar vara de största partierna i Januarisamarbetet hade man kunnat förvänta sig att deras partikamrater ute i landet skulle ges mer makt att utforma politiken. 

Men budgeten för 2021 är tyvärr en fortsättning på sjukan att rikspolitiker i Stockholm försöker fjärrstyra vad kommuner och regioner ska ägna sig åt.

Bland årets nya riktade statsbidrag finns bland annat ett för att förstärka ambulanssjukvården, ett för språkträning för anställda inom äldreomsorgen och ett för att stärka elevers läsförmåga. 

Åtgärderna kan säkert vara angelägna – på vissa platser. På andra håll i Sverige brottas man med helt andra bekymmer. Det bästa vore således om lokalpolitikerna fick avgöra om de ska satsa på svenskkurser för sjukvårdsbiträden, läskaféer för mellanstadieelever eller något annat.

Det vore också mest effektivt. Riktade bidrag innebär i regel inte bara att kommunerna behöver lägga tid på ansökningar, i efterhand måste de också redogöra för hur de har spenderat pengarna – med risk för att bli återbetalningsskyldiga. Det är kostsamt, både för kommunerna och för de myndigheter som ska utvärdera satsningarna. 

Ofta motverkar byråkratin dessutom syftet – de kommuner som är i allra störst behov av stöden har inte alltid tid och råd att skicka in en ansökan. Men även att ta emot pengar innebär en risk. Ofta är bidragen tillfälliga, efter några år riskerar lokalpolitikerna att stå med fasta kostnader och anställd personal – men utan finansiering.

Regeringen känner väl till dessa problem. Redan 2016 lovade Magdalena Andersson, Ardalan Shekarabi och Per Bolund att dra ner på de riktade bidragen. 

Tidigare i år kom Kommunutredningen dessutom med en rad förslag för att strama åt användningen, bland annat föreslog man att bidragen ska ha en sådan storlek att de inte äts upp av den byråkrati som krävs för att få dem. 

Men själv drar sig Januaripartierna inte för att sitta i huvudstaden och ägna sig åt den värsta sortens nedlåtande detaljstyrning.

Men lockelsen i att framstå som alla goda gåvors givare tycks vara för stark, Januaripartierna fortsätter högtidligt att presentera bidrag som är skrattretande ynkliga.

”Betydelsen av läsförståelse och förmåga att tillgodogöra sig skriftlig information kan inte överskattas,” skrev Utbildningsdepartementet häromveckan när man presenterade satsningen för att stärka elevers läsförmåga.

Men utbildningsminister Anna Ekström, S, överskattar alldeles uppenbart betydelsen av de 25 miljoner kronor som hon lägger på ändamålet. Utslaget över Sverige innebär det i runda slängar 5 000 kronor per grundskola och då är kostnader för att ansöka om bidraget inte avräknade. 

”Pressmeddelandepengar”, suckar en kommunföreträdare uppgivet.

Det är förvånande att beteendet inte får större uppmärksamhet. I flera år har ju konflikten mellan stad och land stått högt upp på dagordningen. Regeringen har sett till att flytta en rad myndigheter bort från Stockholm. Och Ardalan Shekarabi missar sällan ett tillfälle att gå till storms mot storstadsfixeringen. 

Men själva drar sig Januaripartierna inte för att sitta i huvudstaden och ägna sig åt den värsta sortens nedlåtande detaljstyrning.

Nästa gång Stefan Löfven eller Annie Lööf reser på en PR-turné borde någon lokal partimedlem ta mod till sig och fråga: 

Varför litar ni inte på oss ute i landet?