Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Hur ska de som blundat få oss andra att se?

"Att sätta bocken som trädgårdsmästare" är ett slitet uttryck. Det är dock ganska välfunnet som beskrivning på det nymornade arbetet mot hedersvåld och jihadism i Sverige, skriver Patrik Kronqvist. Foto: ADAM IHSE / TT & ANNA-KARIN NILSSON

Att låta relativister sköta kampen mot hedersvåld och jihadism är som att låta antroposofer sköta vaccinationsprogrammet.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Varför går det så långsamt?

Frågan brukar ställas så fort det offentligas arbete mot hedersvåld eller jihadism skärskådas. Staten misslyckas rentav med något så till synes enkelt som att strypa de egna bidragen till organisationer som sprider antidemokratiska budskap.  

En uppenbar förklaring var länge att problemen förminskades eller förnekades. Det var mycket bekvämare att fördöma högextremism eller vanlig, pursvensk kvinnomisshandel än att ta upp problem kopplade till integration.

Den förklaringen håller dock inte längre. Debatten har i stora stycken vänt, numera har till och med Feministiskt Initiativ börjat tala om hedersvåld. Ändå fortskrider arbetet förtvivlat långsamt på flera fronter. 

Kanske är orsaken att det ofta är samma personer som har förminskat och relativiserat problemen som nu får i uppdrag att bekämpa dem.

Hedersvåld

Den senaste veckan har boken "Heder - Hedersrelaterat våld, förtryck och socialt arbete" av Rúna í Baianstovu fått förödande kritik av såväl Lars Åberg i Svenska Dagbladet som Sakine Madon i Vestmanlands läns tidning.

Madon skriver att Baianstovu visserligen slår fast att hederskultur finns, men att hon också menar att det handlar om en "rasistisk och kränkande stereotyp om invandrare".

Madon konstaterar att rädslan för rasism, och kraven på att gå på äggskal, redan har gjort tillräcklig skada för hedersutsatta. Mest intressant i hennes ledarartikel är dock uppgiften att det är just Baivanstovu som har fått i uppdrag av kommunerna att utreda förekomsten av hedersvåld i Stockholm, Göteborg och Malmö. 

En annan front som rör sig långsamt är den mot våldsbejakande extremism. Det är inte så överraskande om man betänker vem som har hållit i taktpinnen. Ända till ifjol ansvarade kulturminister Alice Bah Kuhnke för att samordna arbetet mot våldsbejakande extremism. Länge var Miljöpartiets linje dock att ifrågasätta hela teorin om radikalisering. Att ge ett miljöpartistiskt statsråd ansvar för att motarbeta radikalisering är därmed närmast som att låta en antroposof ansvara för det nationella vaccinationsprogrammet.

Relativisering

Som demokratiminister äger Alice Bah Kuhnke fortfarande den brännheta frågan om bidrag till antidemokratiska organisationer. Sommaren 2016 meddelade hon också att statens krav på demokratiska värderingar skulle skärpas. Men valet att utse Ulf Bjereld, ordförande för socialdemokratiska Tro och Solidaritet, till utredare ter sig märkligt om tanken är att stänga bidragskranen för antidemokrater.

Bjereld kritiserade att Omar Mustafa, då ordförande i Islamiska förbundet, tvingades avgå ur Socialdemokraternas partistyrelse 2013 efter att Mustafa hyllat och bjudit in antisemiter till olika arrangemang. Ulf Bjereld är också känd för sitt engagemang i Ship to Gaza som samarbetar med den turkiska organisationen IHH, vars ledare fällt antisemitiska uttalanden.

"Att sätta bocken som trädgårdsmästare" är ett slitet uttryck. Det är dock ganska välfunnet som beskrivning på det nymornade arbetet mot hedersvåld och jihadism i Sverige.

Att framgångarna uteblir är inte speciellt förvånande.

 

Läs också: 

Gustav Fridolin är inte trovärdig i terrorfrågan 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!