Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Hoppjerkan är ett hot mot välfärden

Det är helt bakvänt att erfaren personal måste säga upp sig för att få högre lön, skriver Patrik Kronqvist.Foto: / Phovoir

Det är helt bakvänt att erfaren personal måste säga upp sig för att få högre lön.

Vi måste få ett stopp för den destruktiva flyttkarusellen.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

"Hoppjerkan" är en produkt av freden 1945. När Europa skulle byggas upp igen efter kriget uppstod snabbt arbetskraftsbrist inom den svenska industrin och arbetare som bytte jobb kunde höja sin lön rejält.

Stat, arbetsgivare och fackföreningar såg dock detta som ett problem. Den höga rörligheten gav fler olyckor, högre kostnader för inskolning samt högre inflation, ansåg man.

Motdraget blev en gemensam propagandainsats. Den gräshoppeliknande figuren "Hopp-Jerka" skapades och i stora reklamkampanjer kopplades den lättrörliga arbetaren samman med allt från lösdriveri och lättsinne till psykisk instabilitet, vilket har beskrivits av statsvetaren Per Helldahl.

I den faktiska arbetsmarknadspolitiken kom den synen snabbt att bli överspelad, 1960-talets flyttlasspolitik byggde ju på tanken att människor skulle flytta dit jobben fanns. Men i folks medvetande levde den negativa synen på människor som bytte jobb för ofta länge kvar.

Hoppjerkan har blivit ett ideal

I dag har hoppjerkan tvärtom närmast blivit ett ideal. Den flexibla medarbetaren som går från jobb till jobb antas både lära sig mer för egen del och sprida kunskaperna vidare i de organisationer där hen verkar.

Det ligger förstås mycket i detta. Men frågan är om det inte åter borde höjas ett varningens finger för hoppjerkandet.

En rad välfärdsyrken lider nu av svår arbetskraftsbrist. Stat, landsting och kommuner skriker efter fler poliser, sjuksköterskor, socialsekreterare och lärare. Främst är det erfaren personal som saknas. Resultatet blir att de tuffaste jobben ofta utförs av nyutexaminerad personal.

Propagandaaffisch med ”Hopp-Jerka” från 1949 av Erik Heffer. Publicerad forskningsrapporten "Hopp-Jerkas återkomst" av Per Helldahl (2008).

Till detta finns det förstås flera orsaker. Men en förklaring är att arbetsgivarna premierar hoppjerkorna. 

I våras försökte en grupp erfarna operationssjuksköterskor på Karolinska universitetssjukhuset tillsammans förhandla upp sina löner. Kravet på 3 000 kronor mer i månaden framstår som fullt rimligt. Nyutexaminerad personal som de lärde upp tjänade mer än vad de själva gjorde. Men Karolinska sa nej. I stället valde sjuksköterskorna att byta till jobb på andra sjukhus i landstinget – och fick därmed upp sina löner med över 5 000 kronor.

Likadant fungerar det på förskolorna. Ifjol sa mer än var fjärde barnskötare och förskollärare upp sig i vissa områden i Stockholms stad. Bara genom att byta stadsdel kunde många av dem trycka upp sin lön med över 8 000 kronor i månaden. Ibland har de sedan snabbt återvänt till den ursprungliga arbetsplatsen.

Sätt stopp för flyttkarusellen

I grunden är utvecklingen positiv. Decennier av upprörd debatt om låga kvinnolöner gav svag effekt, men på bara några år har stor arbetskraftsbrist och konkurrens mellan arbetsgivarna gjort att lönerna skjutit i höjden i flera typiska kvinnoyrken. Vem vet, på några års sikt kanske även kommunala undersköterskor kan räkna med gymkort och fruktkorg?

Men på kort sikt blir arbetsvillkoren ofta sämre för den personal som stannar kvar. Pressen och stressen ökar - och ersättarna kommer ofta i form av dyr hyrpersonal som inte kan rutinerna.

Erfarenhetstappet slår också hårt mot själva verksamheten. I somras klarade Karolinska universitetssjukhuset inte ens av att operera svåra cancerfall i tid. Och idealet kan väl knappast vara att förskolebarn varje år ska få vinka farväl till var fjärde fröken?

Vi måste få ett stopp för den destruktiva flyttkarusellen. Men denna gång är det inte personalen som röstar med fötterna som vi bör moralisera över, utan de arbetsgivare som inte har vett att värdesätta erfarenhet, kompetens och lojalitet.

Det är helt bakvänt att enda vägen till högre lön går via utgången.

 

Läs också:

Regeringen är på väg att höja hyran för alla