Patrik Kronqvist

Högern måste sluta vara så naiv om Kina

Carl Bildt reagerade på...
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
... en tweet av Ivar Arpi om västvärldens beroende av Kina.
Foto: Carl-Olof Zimmerman / TT NYHETSBYRÅN
Repressionen i Kina har ökat samtidigt som handeln med väst har växt.
Foto: WANG GANG / SIPA /COSTFOTO/IBL

Drömmen om att handel skulle göra Kina mer demokratiskt har gått i kras. Högern måste inse att Sveriges beroende av kommunistregimen i stället hotar våra friheter.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

På onsdagen utbröt ett inbördeskrig inom högern över synen på frihandel och Kina. Det började, som så ofta, med en Twittertråd av debattören Ivar Arpi:

”Europa och Sverige måste hitta sätt att sluta vara beroende av att vara made in China. [...] Det kinesiska kommunistpartiet är på vissa sätt ett större hot mot vår självständighet än Sovjet var.”

Snabbt kom invändningar från ett pärlband av tidigare toppmoderater. Förre statsministern Carl Bildt, M, menade att Arpis linje skulle ge sämre varor och högre priser, Timbrochefen Benjamin Dousa slog fast att ”protektionism gör världen både fattigare och mindre demokratisk” medan den tidigare statssekreteraren Krister Thelin utbrast att frihandel ”alltid vinner i längden”.

Att läsa svaren var som att kastas flera decennier tillbaka i tiden. Enligt den gamla kartan skulle ju ökad handel med Kina göra den hårdföra kommunistdiktaturen mer frihetlig. Problemet är bara att det inte stämmer med terrängen.

Kina blev mycket riktigt ofantligt rikt. Men den nyvunna rikedomen har inte inneburit att landet blivit mer likt väst. I stället ökar den inhemska repressionen. Regimen utnyttjar dessutom tillträdet till sin enorma hemmamarknad, och sin position i de globala försörjningskedjorna, som en hävstång för sina egna, auktoritära värden.

Men Kina-bråket gjorde att jag åtminstone bättre förstod tystnaden kring Fredrik Reinfeldts affärer.

Västvärlden har därmed blivit mer som Kina. Hollywood vågar inte längre göra kritiska spelfilmer om landet, NBA-tränare håller tyst om förtrycket i Hongkong och teatrar portar kinesiska dissidenter från sina scener. I Sverige är det numera svårt för Taiwan att ens hitta en lokal för att fira sin nationaldag.

Straffet för den som förargar Kina riskerar nämligen att bli hårt. När H&M vägrade att köpa slavbomull från Xinjiang-provinsen försvann företagets kläder från kinesiska näthandelsföretag. När Australien ville utreda regimens hantering av covid-pandemin svarade Kina med vad som närmast kan liknas vid en handelsbojkott.

Därför är det faktiskt vilseledande att tala om relationen med Kina i termer av frihandel. På den svenska sidan är det möjligen ett rimligt begrepp. Vi låter ju glatt kinesiska företag köpa upp mediebolag, ratta tunnelbanan i huvudstaden och investera i nätdoktorer.

Men för kommunistregimen vore det helt otänkbart att ge svenska företag samma tillträde till Kina. Den gör heller ingen åtskillnad mellan stat och företag. Kinesiska bolag är enligt lag rentav skyldiga att bistå underrättelsetjänsten med uppgifter. 

Det går därför alldeles utmärkt att försvara verklig frihandel och att samtidigt verka för att Sverige blir mindre beroende av Kina. Det är inte protektionism – det är självförsvar.

Men Kina-bråket gjorde att jag åtminstone bättre förstod tystnaden kring Fredrik Reinfeldts affärer. 

Den förre statsministern har efter sin avgång fått skopor av ovett från sina partikamrater för allt från ”Öppna era hjärtan”-talet till Decemberöverenskommelsen. Men det har varit märkligt tyst om att Reinfeldt har satt sig i styrelsen för bolag som kontrolleras av den kinesiska staten. Inte ens det faktum att han har haft affärsförbindelser med en man som var inblandad i försöken att pressa samvetsfången Gui Minhais dotter Angela till tystnad har väckt någon egentlig debatt.

Det bär alla likheter med ett så kallat ”elite capture” – och hade väckt stor uppmärksamhet i snart sagt vilket annat västland som helst.

Men det är klart, med den naiva syn på handel som finns inom delar av högern är väl Reinfeldts agerande bara ett sätt att stärka de demokratiska krafterna i Kina.