Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

H&M-bojkotten visar värdet av att INTE handla med Kina

Kommunistpartiets ungdomsförbund i Kina uppmanade till bojkott efter att H&M försäkrade att man inte använder bomull från Xinjiang-regionen.
Foto: SOPA IMAGES / PAVLO GONCHAR / SOPA IMAGES/SIPA SIPA USA

Ökad handel skulle göra Kina mer likt oss: fritt och demokratiskt. I stället är det västvärlden som tvingas hålla käft och köpa slavbomull. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Kampanjen mot klädkedjan H&M i Kina börjar så smått klinga av. Inga demonstrationer hålls längre utanför företagets butiker och i sociala medier har ilskan vänts åt andra håll. 

Kanske beror det på att H&M har böjt sig för regimens krav om att använda en karta där nästan hela Sydkinesiska havet ser ut att tillhöra Kina – ett anspråk som strider mot folkrätten. Men fortfarande syns H&M:s affärer inte på kinesiska karttjänster och plaggen lyser med sin frånvaro i de stora kinesiska nätbutikerna.

I fyrtio år har västvärldens politik gentemot Kina styrts av förhoppningen att ökad handel skulle göra landet mer likt väst. Ökat ekonomiskt välstånd skulle ofrånkomligen leda till folkliga krav på demokratiska fri- och rättigheter. På sikt skulle Kina kunna bli en demokrati likt Sydkorea, Japan eller Taiwan.

Det senaste decenniet har de förhoppningarna grusats med besked. Under president Xi Jinping har skyskrapor skjutit i höjden och mil efter mil av höghastighetsräls rullats ut, samtidigt som demokratin i Hongkong har krossats och en miljon uigurer satts i läger.

Bojkotten av H&M är ett exempel på att det inte bara är kineser som drabbas av den hårdnande repressionen. Regimen använder tillgången till den lukrativa kinesiska marknaden som ett vapen även mot västerländska företag. 

Utvecklingen visar i själva verket hur viktigt det är att det faktiskt finns företag som INTE handlar med Kina.

H&M tycks än så länge inte ha vikt sig för påtryckningarna om att köpa bomull från Xinjiang – varifrån det finns övertygande rapporter om tvångsarbete. Men en lång rad andra klädföretag har gjort det, som Zara, Muji och Calvin Klein.   

Den kinesiska regimen straffar dock inte bara företag för vad de gör utan också för vad deras anställda har för sig på fritiden. Basketligan NBA, flygbolaget Cathay Pacific och hotellkedjan Marriott är bara några av de bolag som fått problem på grund av yttranden från medarbetare.

Den totalitära strategin tycks fungera utmärkt. Tystnaden vad gäller människorättsbrott i Kina sprider sig över världen. På så vis har ökad handel med Kina blivit ett hot mot fri- och rättigheter som vi har tagit för självklara i västvärlden.  I stället för att Kina blir mer som väst, blir väst mer likt Kina.

En del hoppas att woke capitalism kan vara ett motmedel. Hotet om konsumentbojkotter i väst ska förmå företag att inte ge efter för de allra värsta kinesiska kraven om att köpa slavbomull och sätta munkavle på anställda. Men hittills tycks viljan att engagera sig för jämställda bolagsstyrelser i västvärlden vara större än för att uppmärksamma arbetslägren i Xinjiang.

Andra menar att västerländska regeringar måste bli bättre på att stötta sina företag. Men små, exportberoende länder kan ha minst lika svårt att stå emot pressen som enskilda företag. När regimkritikern Liu Xiaobo tilldelades Nobels fredspris 2010 dröjde det många år innan kineserna började köpa lax av norrmännen igen. 

Utvecklingen visar i själva verket hur viktigt det är att det faktiskt finns företag som INTE handlar med Kina. Allra mest betydelsefullt är det i sektorer som kultur och medier. Om människorättsbrotten i Kina ska uppmärksammas måste det finnas tidningar, förlag och tv-stationer som den kinesiska regimens långa arm inte kan nå.

Den naiva tron att all handel per definition är av godo måste kastas överbord.