Patrik Kronqvist
Rasmus Paludan kom inte längre än till Lernacken. På fredagseftermiddagen stoppades partiledaren för danska Stram Kurs vid Öresundsbrons svenska fäste av polis. Han avvisades från Sverige och fick ett tvåårigt inreseförbud då han påstods utgöra ”ett hot mot allmän ordning och säkerhet”.
Den ansökan om tillstånd för en manifestation mot islam som gatukonstnären Dan Park velat anordna, och vid vilken Paludan avsåg att bränna ett exemplar av Koranen, hade redan tidigare fått avslag av såväl polisen som förvaltningsrätten.
Som bekant hindrade det inte anhängare till Paludan att i Malmö ändå bränna boken. Vem behöver ett demonstrationstillstånd när det finns Youtube? På kvällen följde upplopp i stadsdelen Rosengård.
Polisen motiverade sitt avslag med att hotbilden mot ordning och säkerhet var hög. Det är förmodligen en riktig bedömning, även om polisen inte preciserade från vilket håll hoten skulle komma.
I april i fjol greps tre personer och Paludan fick en sten i huvudet i samband med oroligheter vid en demonstration i Viborg. Och i juni i år tvingades polisen i Århus att skjuta en man som närmade sig partiledaren med kniv. Vid samma tillfälle kastades sten och fyrverkerier mot ordningsmakten.
Rasmus Paludan är en extremist som alldeles uppenbart är ute efter att provocera. Men i de båda danska fallen var det motdemonstranter som störde ordning och säkerhet. Paludan var måltavlan för våldsverkarna.
Polisens vaga motivering väcker obehagliga frågor om den svenska synen på mötesfrihet. Som Sydsvenskans kulturchef Ida Ölmedal undrade i helgen: ”Ska möjligheten att manifestera verkligen vara beroende av hur farliga motståndare man har?”
Tyvärr måste man konstatera att hot och våld från en klick intoleranta islamister redan har lönat sig. Efter mordförsöken på de danska Muhammedtecknarna och svenske rondellhundstecknaren Lars Vilks är det få som öppet vågat håna och förlöjliga islam och profeten.
Det har inte bara handlat om självcensur, minns bara hur utrikesminister Laila Freivalds, S, år 2006 medverkade till SD-kuriren släcktes ned efter att tidningen anordnat en teckningstävling med Muhammedkarikatyrer.
Polisens agerande i Malmö väcker också frågor om vilka personer vi portar från Sverige – och på vilka grunder.
Ovillkorlig rätt att vistas i Sverige har bara svenska medborgare och inreseförbud kan juridiskt inte jämställas med utvisning. Men det är intressant att notera att svenska domstolar i många fall inte dömer mördare till utvisning med hänvisning till att de har vuxna barn här. Danske Paludan, som inte är dömd för något brott i Sverige, är dock de närmaste två åren förhindrad från att besöka sin svenske far.
Hade Lars Vilks ens släppts över Öresundsbron?
Lars Vilks är en person som uppenbart hotar allmän ordning och säkerhet. I alla fall om man utgår från Malmöpolisens definition – i åratal har ju olika personer försökt skada honom.
Trots säkerhetsriskerna välkomnades Vilks till ett möte i Köpenhamn 2015 om konst, hädelse och yttrandefrihet. Där skyddades han av både danska och svenska livvakter. När en islamistisk extremist slog till mot mötet räddade detta förmodligen livet på honom.
Efter Malmöpolisens principlösa beslut att porta Paludan från Sverige kan jag inte låta bli att undra hur den skulle ha bemött Lars Vilks om han i stället varit dansk.
Hade han ens släppts över Öresundsbron?