Patrik Kronqvist

Groteskt att Turkiet tillåts jaga kritiker i Sverige

Den turkiske regimkritiske journalisten Ahmet Dönmez vårdas på sjukhus efter ett överfall i Tullinge i fredags.
Den turkiska regimen har intensifierat jakten på oppositionella i utlandet.
Foto: IDIL TOFFOLO/SHUTTERSTOCK / IDIL TOFFOLO/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK

Turkiska oppositionella går inte ens säkra på svenska gator.

Sverige måste sluta att finansiera de turkiska spioncentralerna.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I fredags misshandlades den turkiske regimkritiske journalisten Ahmet Dönmez inför ögonen på sin sexåriga dotter i Tullinge. Han vårdas fortfarande på sjukhus för bland annat hjärnskakning.

Dönmez arbetade tidigare på den turkiska tidningen Zaman i Ankara och har bland annat publicerat uppgifter om påstådda relationer mellan maffian och Turkiets inrikesminister. Sedan sex år tillbaka lever han i Sverige och här driver han en Youtube-kanal, skriver Svenska Dagbladet.

Männen som attackerade honom kände uppenbarligen till hans vanor och var de kunde slå till utan att riskera upptäckt. Därför tror Ahmet Dönmez att männen tillhör den turkiska säkerhetstjänsten eller någon gruppering med koppling till den, berättar han när jag får kontakt med honom via hans hustru.

Hur det ligger till med den saken är fortfarande oklart. Men överfallet är inte det första på svensk mark. Så sent som 2020 misshandlades en annan turkisk grävreporter, Abdullah Bozkurt, i Tensta norr om Stockholm. 

I fjol pekade organisationen Freedom House också ut Turkiet som en av de regimer som är allra mest aktiva i försöken att tysta dissidenter i utlandet.

Transnationellt förtryck kallas fenomenet och metoderna är flera. Det kan handla om allt från digital övervakning, hatkampanjer i sociala medier och hot mot anhöriga till överfall och mordförsök.

Repression mot turkiska oppositionella i utlandet ökade efter det misslyckade kuppförsöket sommaren 2016. Den turkiska regimen lägger stora resurser på att infiltrera diasporagrupper, ta över institutioner och skaffa sig angivare.

Landet utnyttjar även Interpol för att få andra länder att gripa dissidenter. Det drabbade den svenskturkiske författaren Hamza Yalçin som 2017 satt fängslad två månader i Spanien efter han efterlysts av Turkiet under en semesterresa. 

Men personer som spionerar på landsmän borde få sina uppehållstillstånd indragna.

Det transnationella förtrycket är tyvärr framgångsrikt. Många oppositionella tystnar som en följd av hoten. Trots att de har fått uppehållstillstånd i västerländska demokratier som Sverige vågar de inte utnyttja sina demokratiska rättigheter, skriver Freedom House. Säkerhetspolisen har påpekat att även personer med svenskt ursprung som stöttar dissidenterna riskerar att råka illa ut.

Genom åren har det gjorts ett par ambitiösa journalistiska granskningar av den turkiska regimens flyktingspionage i Sverige, bland annat av DN:s Niklas Orrenius och SR:s Daniel Öhman.

Men ändå kommer jag på mig själv med att veta mer om de många mystiska dödsfallen bland rika ryssar i London än om de återkommande attackerna mot dissidenter i Sverige.

Det är som att vi som samhälle inte har förstått att Sverige faktiskt inte alltid kan erbjuda trygghet för de flyktingar som vill fortsätta sin politiska verksamhet

Att lösa problemet är förstås inte lätt.  I ett invandrarland som Sverige finns stora diasporagrupper som auktoritära regimer kan använda  för att kartlägga och trakassera sina politiska motståndare.

Men personer som spionerar på landsmän borde få sina uppehållstillstånd indragna. Försöken att utvisa diplomater som ägnar sig åt flyktingspionage måste intensifieras. Och de offentliga bidragen till de statskontrollerade turkiska moskéer i Sverige – som enligt flera granskningar används som spioncentraler – bör dras in.

Det är faktiskt inte klokt att Sverige tar emot människor som flyr från förtryck och sedan finansierar regimtrogna samfund som spionerar på dem.