Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Gör inte EU-valet till en folkomröstning om SD

Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson kan se fram emot mycket uppmärksamhet Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES
EU-skeptiska partier kan få en tredjedel av platserna i EU-parlamentet efter valet i maj. Foto: JULIEN WARNAND / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Efter en regeringsbildning där allt handlade om att utestänga SD från makt ska vi tydligen få en EU-valrörelse på samma tema.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Sverigedemokraterna presenterade på onsdagen sina kandidater till Europaparlamentsvalet i maj. Toppar listan gör Peter Lundgren som redan har hunnit avverka en mandatperiod.

Tidigare har SD kampanjat för att Sverige ska lämna EU. Nu vill man i stället förändra unionen inifrån. Omsvängningen har flera orsaker. Brexit - som partiet tidigt applåderade - har knappast blivit någon framgångssaga. Åkesson erkänner själv att det vore ansvarslöst att lämna EU i det här läget. Genom att tona ned EU-motståndet vill SD också göra sig mer attraktivt som samarbetspartner för M och KD.

Men den viktigaste förklaringen är troligen att stödet för högerpopulistiska och nationalistiska partier har växt över hela Europa. Alternativ Für Deutschland är numera största oppositionsparti i Förbundsdagen och i Polen, Italien och Österrike sitter Lag och rättvisa, Lega Nord respektive FPÖ i regeringsställning.

På kontinenten gör därför många partier samma u-sväng som SD i EU-frågan. Plötsligt finns ju en chans att få verkligt inflytande i Bryssel. 

Sverigedemokraterna i Europaparlamentsvalet

Parlamentet har i många frågor länge dominerats av en storkoalition mellan konservativa och socialdemokrater. Men i maj ser de ut att tappa sin majoritet, vilket gör att de kommer tvingas kompromissa mer med andra partigrupper. Paradoxalt nog kan uppsvinget för högerpopulistiska partier därmed ge ökad makt till gröna och liberala partier.

För att öka chansen till inflytande försöker partierna längst till höger att knyta tätare band. I januari reste Matteo Salvini, Italiens inrikesminister och partiledare för Lega Nord, till Warszawa för att försöka lägga grunden till en allians med Lag och Rättvisa. 

Men åsikterna går isär också på högerkanten. Varken det polska regeringspartiet eller SD vill till exempel ha något formaliserat samarbete med Le Pen i Frankrike - mycket på grund av hennes positiva syn på Vladimir Putin. Det lär därmed inte gå att skapa en enda stor partigrupp längst ut till höger.

Det hindrar dock inte partierna från att gå samman i enskilda frågor. Jimmie Åkesson säger att han inte ens utesluter samarbeten med Jonas Sjöstedts Vänsterpartiet.

Det är inte riktigt lika märkligt som det kan låta. Ytterkantspartier har samarbetat över blockgränsen tidigare i Europaparlamentet. Och Charlie Weimers, nyförvärvet från KD som placerats som trea på SD-listan, hänvisade på onsdagens presskonferens belåtet till en ny rapport som visar att EU-skeptiska partier till vänster och höger - däribland SD och V - tillsammans kan komma att få över en tredjedel av platserna i Europaparlamentet. 

Det skulle ge dem möjlighet att sätta käppar i hjulet för budgetarbetet och valet av kommissionsordförande. Det räcker också för att blockera den mekanism som ska straffa medlemsländer som bryter mot rättssäkerheten. 

Det är alltså ingen tvekan om att det är ett viktigt val som väntar i slutet av maj. Ändå är det något som skaver när svenska partier och intresseorganisationer aktivt försöker exploatera just den konfliktlinjen i sina kampanjer.

Hotet från högernationalismen

Jan Björklund lyfte häromveckan fram kampen mot högernationalismen som den viktigaste frågan för Liberalerna i EU-valet.  Och LO utsåg i sin valplattform SD till sin huvudmotståndare - lustigt nog trots att man kopierar brexitörernas slogan “Ta tillbaka kontrollen” och i likhet med SD tänker fokusera på utländska arbetares lönevillkor i Sverige.

Efter en segdragen regeringsbildning där allt handlade om att utestänga Sverigedemokraterna från makten ska vi tydligen alltså få en EU-valrörelse på precis samma tema.

Att hellre betona motståndarens brister än den egna politikens förtjänster framstår dock lätt som defensivt. Det var talande när Liberalernas toppkandidat Cecilia Wikström häromveckan inledde sin presentation med att varna för hotet från högernationalismen medan SD:s Peter Lundgren berättade om hur han varit med om att rädda svenska transportgymnasier.

Det är också en riskabel strategi. När Gustav Fridolin försökte göra kampen mot SD till en huvudfråga i valet 2014 slutade med ledsna miljöpartister och glada sverigedemokrater.

Att högernationalister själva vill förstärka den konflikten borde mana till eftertanke. Både Orbán från ungerska Fidesz och Salvini från italienska Lega Nord har utropat Frankrikes president Emmanuel Macron och hans liberala vision för Europa till huvudmotståndare. Folket står mot eliten, heter det.

Ansvarsfulla partier borde undvika att sätta Sverigedemokraterna och högerpopulismen i centrum av debatten ännu en gång.

 

Läs också:

Theresa May borde lära av fotbollslandslaget 

 

Nedan pratar EU-experten Ylva Nilsson svensk EU-politik i Ledarsnack. Intervjuare: Patrik Kronqvist.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!