Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Göd inte konservativa i kampen mot IS

Sverige kan vara på väg att återupprepa misstaget att stärka konservativa grupper i förorten.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism har fått hård kritik i veckan. "IS-terroristerna bör få fängelsestraff i stället för praktik" har varit en vanlig invändning. Jag fastnade dock mer för en detalj på handlingsplanens sista sida.

"Det finns exempel på lokala aktörer som bidrar med insatser lokalt. Exempelvis har Islamiska förbundet och moskén i Rinkeby-Kista startat föräldra- och ungdomsutbildningar för berörda i Järvaområdet. Det är mycket viktigt att stödja sådana lokala initiativ."

Islamiska förbundet var senast i ropet 2013 när dess ordförande Omar Mustafa tvingades lämna Socialdemokraternas partistyrelse efter blott sex dagar. Partiledaren Stefan Löfven tog då tydligt avstånd från organisationen.

– Det underlag jag har tagit del av visar att Islamiska förbundets värderingar inte är förenligt med våra värderingar gällande exempelvis kvinnosynen och kvinnors lika rättigheter, sa Löfven då.

Men två år senare pekar alltså den S-styrda majoriteten i Stockholm specifikt ut just Islamiska förbundet som en lämplig samarbetspartner för staden.


Många personer har vittnat om hur konservativa och fundamentalistiska krafter har fått större inflytande i svenska förorter de senaste decennierna. Nalin Pekgul, tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna och boende i Tensta, har berättat om hur småflickor som går utan slöja trakasseras, om hur kvinnor som äter under ramadan hånas och om hur de tidigare så populära musikfesterna blivit allt mer sällsynta.

En orsak till utvecklingen, menar Pekgul, är att svenska myndigheter aningslöst har lyft fram och samarbetat med konservativa grupper.

– Det man inte fattade var att om man går och sätter sig som statsminister i en moské som är väldigt kontroversiell bland muslimer – då ger man också en signal om att "det här är era representanter", sa hon till mig i höstas.

Härom månaden frågade jag Mona Sahlin, regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism, om myndigheterna inte riskerar att göra om det misstaget i ivern att bekämpa rekryteringen till IS. Nu pratar ju alla om vikten av att involvera det civila samhället.

– Jo, det är alldeles uppenbart, svarade hon snabbt.


Kampen mot den våldsbejakande jihadismen kräver svåra avvägningar. Sahlin påpekade också att potentiella terrorister knappast lär lyssna på hennes förmaningar, det krävs att muslimska ledare står upp och tar avstånd.

Men när en vanlig förklaringsmodell till att allt fler unga ansluter sig till IS är utanförskapet, framstår det som motsägelsefullt att just Islamiska förbundet ska få stöd för att bekämpa terrorresorna.

Förbundet är en del av en rörelse som verkar för att bygga en egen muslimsk offentlighet, med exempelvis skolor, vilket påpekats av bland andra socialantropologen Aje Carlbom. I grunden ser man alltså segregationen som något önskvärt.

Inom biståndet brukar man numera prata om "do no harm"-principen. Den bygger på insikten att biståndspengar trots goda avsikter riskerar att skapa konflikter och göra mer skada än nytta.

Politikerna borde reflektera lite över det även när man öser skattepengar över förorten.


Läs också:

Även här är muslimerna offer för fanatiker

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.