Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Fridolin är svarslös om integrationen

Gustav Fridolin har en migrationspolitik, men ingen integrationspolitik.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det kan hända mycket på ett år i politiken.

Under Almedalsveckan 2014 var miljöpartisterna fortfarande fuktiga i håret efter fontänbadet under EU-valskvällen. Stödet i opinionen var rekordhögt. Och i kampen om att bli Sveriges tredje största parti ledde Miljöpartiet med tre procentenheter över Sverigedemokraterna.

Så med ett självsäkert leende klev språkröret Åsa Romson upp på Almedalsscenen och höll ett tal om hur vita, heterosexuella män var att skylla för allt från klimatproblem till trista valrörelser.

Ett år senare har SD ett nästan tre gånger högre opinionsstöd än Miljöpartiet. Medan Sverigedemokraterna öppet siktar på att bli landets största parti nosar Miljöpartiet på sjätteplatsen. Väljarna har till och med lägre förtroende för Romson än för SD-ledaren Jimmie Åkesson.

Så i år klev språkröret Gustav Fridolin upp på Almedalsscenen med – vad han åtminstone försökte få att framstå som – ett mer ödmjukt tal. Betoningen låg på behovet av samarbete och mindre av blockpolitik.

Tidigare under veckan hade Fridolin medgett att det var ett misstag att i valrörelsen så tydligt ta spjärn mot Sverigedemokraterna. Ja, det var naturligtvis en usel idé att göra kampen med SD om att bli landets tredje största parti till en huvudfråga i valspurten. Partierna konkurrerar ju knappast om samma väljare.

Men intressant nog finns det ändå flera likheter mellan SD och MP.

Det är de två partier som fokuserar mest på migrationspolitik i Sverige. Och för dem båda är det en kabinettsfråga.

Om Sverigedemokraterna brukar man säga att partiet har en migrationspolitik (stäng gränsen), men ingen integrationspolitik. Detsamma kan man i grunden också säga om MP. De gröna vill ha öppnare gränser, men har vaga idéer om vad som ska hända därefter.

Givet inriktningen på migrationspolitiken är den bristen dock ett betydligt större problem för Miljöpartiet än för Sverigedemokraterna.

Gustav Fridolin tycks ha noterat den luckan.

"Väljarna har rätt att kräva att det här görs med en större portion ordning och reda", sa Fridolin självkritiskt i sitt tal apropå integrationen. Sen skyllde han raskt på borgarna.

MP hade under den förra mandatperioden tryckt på för mer integrationspolitik - men alliansen sa nej, hävdade Fridolin och fortsatte:

"Jag ångrar att jag inte stod på mig".

Givet den idélöshet som Miljöpartiet nu visar upp i regeringsställning är det dock svårt att tro att en mer enveten Fridolin hade kunnat göra någon egentlig skillnad.

Bostadsbristen är i dag skriande och värst är situationen för nyanlända flyktingar. Men den enda konkreta åtgärden hittills från regeringens sida för att öka byggtaken är att subventionera små hyresrätter. De ska fördelas via bostadskön - där nyanlända syrier av naturliga skäl har en dålig köplacering.

Lika illa är det på jobbfronten. Fridolin nämnde i går regeringens "snabbspår" som en väg framåt. Men när tiotusentals människor med låg utbildning ska in på en höglönemarknad som Sveriges vore det närmast generöst att kalla det en luftpastej.

Gustav Fridolin har under veckan besviket konstaterat att migrationsdebatten har förändrats under det gångna året. Vill han förändra det vore det mer effektivt att angripa samhällsproblem snarare än tonläget.

En radikal invandringspolitik kräver en minst lika radikal integrationspolitik.