Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Försvar behövs även utan hot om invasion

Nej, skräcken för rysshärjningar är inte den stora anledningen till att ha ett fungerande försvar.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

På femte dagen av ubåtsjakten i Stockholms skärgård kastade Gudrun Schyman in en brandfackla i försvarsdebatten stor nog att lysa upp hela Danziger gatt.

Att utländska ubåtar kränker svenskt territorium är inget att hetsa upp sig över, "det tillhör deras arbete", menade Schyman och hennes Fi-kamrat Veronica Svärd i en debattartikel på Expressen.se.

Att det samtidigt tillhör försvarets uppgifter att försöka förhindra sådana kränkningar följde dock inte av Fi-logiken. Tvärtom är det Sveriges eget fel att Ryssland nu tycks kränka vårt territorium, det är en naturlig följd av närmandet till Nato.

Istället för att hålla på med något så patriarkalt som att jaga ubåtar borde Sverige hålla samtal med Ryssland om deras "nyfikenhet", menar Schyman och Svärd.

Vilken kanonidé! Kanske kan vi ordna ett studiebesök på Musköbasen? Och borde inte Fi informera Ukrainas ledning om denna enkla lösning för att få stopp på striderna?


Förlåt! Det är lätt att raljera över Feministiskt Initiativs syn på försvarspolitiken, betydligt lättare än att hitta ubåtar utan helikoptrar. Och lyckligtvis behöver vi inte fästa så stor vikt vid vad de skriver. Då Fi missade riksdagsspärren slipper vi en situation där statsminister Stefan Löfven måste söka rosa stöd för sin politik.

Men de tankegångar som Schyman och Svärd uttrycker i debattartikeln är de dessvärre inte ensamma om. De senaste månaderna har vi fått höra många rödgröna varianter av: "Den ryska björnen är inte farlig, bara man är varlig".

Inför valet var exempelvis Peter Rådberg, dåvarande försvarspolitisk talesperson för Miljöpartiet, noggrann med att betona att Ryssland inte var ensamt skyldig till Ukrainakonflikten, detta i en analys som helt bortsåg från ukrainarnas rätt att själv välja framtid.

Och strax innan hon utsågs till utrikesminister mumlade Margot Wallström, S, lika oroväckande om Ryssland. Det var förståeligt att landet såg EU:s handelsavtal med Ukraina som en provokation, menade hon.


Det allra märkligaste uttalandet stod dock MP-språkröret Åsa Romson för. Hon menade att Sverige kan skära ner på försvaret eftersom vårt godhjärtade fredsarbete har "skapat en position där det skulle medföra ett väldigt högt politiskt pris att angripa Sverige".

Romson, numera vice statsminister, attackerade en vanlig halmgubbe i försvarsdebatten, nämligen den att vi enbart har ett försvar för att skydda oss från invasioner. Det är en praktisk villfarelse om man vill spara pengar på försvaret. Om det inte finns någon risk att ryssen åter bränner Östersjökusten finns det underförstått heller anledning att lägga pengar på militären.


Men försvaret handlar inte enbart om att hålla gränsen. Det är ett verktyg bland andra som politikerna förfogar över för att uppnå sina mål.

För ett exportberoende land som Sverige kan det innebära att man är med och upprätthåller fartygstrafiken genom Adenviken (eller i Göteborgs hamn). Eller om att med trovärdighet kunna avge en solidaritetsförklaring med de baltiska staterna.

I förlängningen har vi också ett försvar för att vi ska kunna behålla vår handlingsfrihet. För att vi ska kunna bedriva den utrikespolitik som vi tror på och inte den som bättre rustade grannar tolererar.

Låt oss hoppas att den rödgröna regeringen visar att de har insett det när de presenterar budgeten på torsdagen.