Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Folk bryr sig mindre än vad de säger

Det hade varit fantastiskt om det verkligen hade funnits ett stort och folkligt, men undertryckt, miljöintresse hos befolkningen. Tyvärr verkar det inte stämma, skriver Patrik Kronqvist.Foto: JOHN GILES / AP PA

Jag hoppas att jag har fel. Men tyvärr tror jag inte att väljarna är speciellt intresserade av miljö- och klimatfrågor.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

År 2009 ställde den amerikanska varuhusjätten Walmart en fråga till sina kunder: "Vill ni att våra affärer ska vara mindre röriga?" Ja, svarade de flesta. Walmart inledde således ett omfattande arbete där hyllor kortades, sortimentet minskades och lastpallarna i gångarna plockades bort. Resultatet? Företaget förlorade över 1,8 miljarder dollar i minskad försäljning. 

Walmarts dyrköpta erfarenhet dyker upp i huvudet när jag läser en krönika av Medievärldens chefredaktör Axel Andén. Med utgångspunkt i SOM-undersökningen om samhällsoro slår Andén fast att medierna missar att bevaka de frågor som väljarna tycker är viktigast. 

I topp på listan över vad som oroar svenskarna mest kommer inte invandring, som man skulle kunna tro. I stället är det miljöförstöring och förändringar i jordens klimat som toppar listan. Terrorism kommer visserligen också högt. Men ökat antal flyktingar får se sig slaget på orostoppen även av ökad antibiotikaresistens, utrotning av växt- och djurarter samt försämrad havsmiljö.

Väljarna och miljön

Andén har säkert rätt i att medier i allmänhet skriver mer om migrationspolitik än om döda havsbottnar (även om jag själv jobbar på en tidning med ambitiös miljöbevakning). Men betyder det att han också har rätt i att medierna missar de frågor som väljarna tycker är mest betydelsefulla?

Det är mer tveksamt. Andén tycks göra samma misstag som Walmart: Han utgår från vad folk säger, inte från hur de verkligen agerar.

Miljö- och klimat är det ämne som jag själv har skrivit mest om på ledarsidan. Visst händer det att miljöledare får många läsare. Men rent generellt är intresset lågt. Antibiotikaresistens ska vi inte ens prata om. De dagar Expressens ledarsida skriver om det ämnet påminner trafikkurvan närmast om Bockstensmannens hjärtfrekvens.

Ointresset kan förstås bero på att texterna inte är tillräckligt välskrivna, Andén har en poäng i att miljöjournalistiken kan bli bättre. Men om klimatet verkligen skulle vara det ämne som oroar svenskarna allra mest, borde det då inte märkas i statistiken redan nu? På SOM-institutet hävdar man ju att ökad oro leder till att människor blir mer informationssökande.

Överskattat miljöintresse

En förklaring till Walmarts misslyckande var att man lät kunderna svara på en färdigformulerad fråga. Samma brist har SOM-undersökningen om samhällsoro. Att frågeformuläret innehåller hela fyra alternativ som berör miljön, men bara ett om migration påverkar säkerligen resultatet.

Tittar man i stället på den SOM-undersökning där väljarna fritt får nämna tre samhällsproblem hamnar miljö/klimat först på sjunde plats (invandring/integration toppar listan). Andelen som oroar sig över miljön har dessutom minskat med hela tre fjärdedelar sedan 1990.

Det hade varit fantastiskt om det verkligen hade funnits ett stort och folkligt, men undertryckt, miljöintresse hos befolkningen. Då skulle tidningskrisen kunna motas med fler inslag om döende korallrev och smältande glaciärer. Och politikerna skulle kunna vinna val på offensiva klimatreformer.

Tyvärr tror jag dock bara att det är en ekologisk dolkstötslegend. 

Den bistra sanningen är att även vanligt folk tycks ha betydligt lättare att engagera sig i händelser med snabba förlopp, än i den klimatkatastrof i slowmotion som nu drabbar världen.

 

Läs också:

Alliansen borde göra en u-sväng om flygskatten 

Att tvångsblanda ut bensin är smart politik