Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Fler jobb löser inte landsbygdens kris

Dolkstötslegenden om att det är makten i Stockholm som sänker landsbygden är direkt skadlig.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Om landsbygdsfrågorna lyste med sin frånvaro under valrörelsen har den fått betydligt större utrymme i eftervalsdebatten. Både förre statsministern Göran Persson och MP-språkröret Gustav Fridolin ser avfolkningen av landsbygden som en förklaring till Sverigedemokraternas framgångar.

Vi borde absolut prata mer om landsbygdens och landsortens utmaningar. För Sverige håller på att bli ett delat land.

Grundproblemet är dock inte att allt fler på landet röstar på SD, det är tvärtom ett beteende man delar med storstadsborna. Däremot växer klyftorna mellan ett yngre, urbant Sverige och ett Avfolknings-Sverige där medelåldern stiger snabbt.

 

På många platser ger en allt högre kommunalskatt allt sämre service. Och det är inte bara ett finansieringsproblem. Det behövs också fler händer. Vilka ska vårda alla äldre när ungdomarna flyttar?

Tyvärr tycks debatten om orsakerna till problemen ha fastnat i 1960-talets hjulspår: Vi flytt int.

"Tvinga inte oss unga att flytta till städerna", skrev företrädare för tre landsbygdsorganisationer i Aftonbladet häromveckan. Deras tes är att det är "storstadsnormen" som drar unga människor till storstäderna. Det är ett intressant underkännande av människors egna val. Unga skulle alltså helst bo kvar på landet, de vet bara inte om det.

Den moderna normkritiken till trots är argumentet egentligen bara en efterföljare till rekordårens kritik mot "flyttlasspolitik". Men dagens situation är radikalt annorlunda jämfört med 1960-talets, då den solidariska lönepolitiken tvingade människor att följa jobben till städerna.

 

Numera är det främst annat som drar unga till storstäderna, enligt Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi och expert på regional utveckling vid Högskolan i Jönköping.

"Om unga för några decennier sedan flyttade för jobbet, flyttar de i dag för ett helt paket av livsstil, upplevelser, utbud, nya nätverk", skrev hon nyligen i ett inlägg på den egna bloggen.

Och den gamla sanningen om att ungdomarna återkommer till hemorten när de ska skaffa barn gäller inte heller längre, enligt Mellander. I närmare nio av tio svenska kommuner är antalet 25-åringar lägre än antalet 18-åringar sju år tidigare.

 

De gamla slagorden "Vi flytt int" har ersatts av "Vi stann int". Människor tycks helt enkelt vara beredda till ganska stora påfrestningar för att kunna bo i storstäder. Även yrkesmänniskor som kan jobba över hela landet - som läkare och tandläkare - väljer i allt högre utsträckning små citylägenheter med barnen i våningssängar, framför herrgårdar med sjöutsikt på landet i samma prisklass. Flera landsting får i stället vända sig utomlands för att rekrytera vårdpersonal.

Jag vet att den här krönikan är ett journalistiskt kamikaze-uppdrag. Många tycks anse att landsbygdsdebatten, i likhet med vissa identitetspolitiska diskussioner, endast är för den med rätt personliga attribut. Enkelt uttryckt: stockholmare kan hålla käften.

 

Men jag har levt mer än halva mitt liv i landsorten och för varje gång jag återvänder till min hemstad gapar allt fler skyltfönster tomma. Det är just för att situationen är så allvarlig som det är så skadligt med en dolkstötslegend som säger att det är makten i Stockholm som sänkt landet. För det kommer inte att räcka med sänkt bensinskatt, höjt stöd till lanthandlare och fler utlokaliserade statliga verk.

Om det vore så enkelt hade problemen redan varit lösta.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!