Patrik Kronqvist
Övergreppet i Gottsunda i Uppsala i oktober i fjol var mycket grovt. En pojke släpades ut i skogen och våldtogs därefter under knivhot av fem äldre killar. Stora delar av den timslånga våldtäkten filmades. När allt var över gick gärningsmännen sjungande från platsen.
Trots det mycket allvarliga brottet beslutade Uppsala tingsrätt att killarna – som alla var ensamkommande afghaner – inte skulle utvisas efter avtjänat straff, detta bland annat på grund av säkerhetsläget i Afghanistan.
Därmed gjorde tingsrätten en helt annan bedömning än experterna på Migrationsverket. De utvisar ju fortfarande ensamkommande till Afghanistan, två av våldtäktsmännen hade rentav själva fått ett utvisningsbeslut från verket.
På onsdagen ändrade dock Svea Hovrätt domen. Alla de fem våldtäktsmännen döms nu till utvisning.
Fler brottslingar borde dömas till utvisning
Domen är viktig. Visst finns det politiska krafter som ser alla former av utvisning som förkastliga. Feministiskt Initiativ kräver till exempel att ingen någonsin ska kunna dömas till att utvisas från Sverige.
Men det är knappast ett orimligt krav att utländska medborgare måste avhålla sig från att begå grova brott för att få stanna här. Det är inte minst viktigt för att "skydda Sverige mot personer som utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet", som Åklagarmyndigheten uttrycker syftet med utvisningsreglerna.
De senaste fem-tio åren har dock andelen utvisade i domar mot utländska medborgare närmast halverats, enligt Brå. Visst kan det finnas skäl att höja ribban i de fall där gärningsmannen har en mycket stark anknytning till Sverige. Men det framstår ändå som helt orimligt att närmare sex av tio utländska mördare som var folkbokförda i Sverige inte dömdes till utvisning.
Ibland får domstolen inte ens pröva frågan. I ett uppmärksammat sexualbrottsmål i Mariestad ifjol där offret var en 13-årig flicka drog åklagaren självmant tillbaka sitt yrkande om utvisning.
"Han hade trots allt etablerat sig väl i landet och det gick bra för honom", sa åklagaren apropå den person som han själv åtalat för våldtäkt mot barn. Därmed bröt han öppet mot Åklagarmyndighetens riktlinjer om att lämna sådana överväganden till domstol.
Utvisningstiden är för kort
I de fall då utländska brottslingar faktiskt döms till utvisning framstår tiden ofta som märkligt kort. Hovrätten dömde exempelvis våldtäktsmännen i Uppsala till blott tio års utvisning. Men varför ska grova sexualbrottslingar som saknar anknytning till Sverige och där risken för fortsatt brottslighet är hög någonsin vara välkomna tillbaka?
De påstås ofta att utvisningar är inhumana. Givetvis ska Sverige inte utvisa personer till länder där de riskerar förföljelse eller inhuman behandling. Men för dem med långa straff kan förhållandena i hemlandet hinna förbättras under fängelsetiden. Fler grova brottslingar bör dömas till utvisning, frågan om verkställighet kan avgörs när straffet väl är avtjänat.
I debatten händer det också att den som kräver fler utvisningar anklagas för att ställa invandrare mot svenskar. Men det är en konstruerad motsättning. Brottsoffren är i många fall själva invandrare, som pojken som våldtogs i Uppsala och som under rättegången krävde att gärningsmännen skulle utvisas.
För hans - och andra brottsoffers skull - hoppas jag att domen står sig om den tas upp i Högsta domstolen.
Läs också:
Utvisa de utländska ligorna som rånar och själ
Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.