Patrik Kronqvist
"Kontantupproret". Namnet ger associationer till Dackefejden och hetlevrade dalkarlar. Med högafflar i händerna reser sig folket mot bankernas kreditkortstyranni. Typ.
Bilden man vill förmedla är åtminstone den av folklig ilska. Inför Almedalen har Kontantupproret lagt ut bilder på Facebook på hemmasprejade plakat.
Det finns säkert visst stöd i folkdjupet för att korten inte helt ska tillåtas tränga ut kontanterna. Men Kontantupproret är så långtifrån en folklig resning man kan komma. Som initiativtagare anges förre rikspolischefen Björn Eriksson - numera ordförande för Säkerhetsbranschen. Domännamnet är dock registrerat av en anställd på Andréasson PR. Det är samma PR-byrå som arrangerar seminarium åt Säkerhetsbranschen i Almedalen. Rubriken: "Har kontanterna spelat ut sin roll?".
Så nej, Kontantupprorets omsorg handlar inte primärt om lanthandlare som har svårt att skaffa kortläsare eller om pensionärer som inte har lärt sig att använda kreditkort.
Den handlar om att Säkerhetsbranschens medlemsföretag inte längre får köra lika många lass med sedlar och mynt som de önskar. Räck upp en hand alla som vill engagera sig för det syftet!
Astroturfing brukar det kallas när PR-byrårer, företag eller partier kamouflerar avsändaren för en aktion i syfte att få den att framstå som en spontan gräsrotsrörelse.
Det kan handla om orkestrerade insändar- och kommentarstormar, om företrädare för organisationer som ringer in till öppna frågestunder eller om att skapa helt nya påtryckarorganisationer.
Anledningen är förstås att makthavare tenderar att vara mer sympatiskt inställda till arga medborgare än till professionellt upprörd PR-personal.
Sociala medier har gett ett uppsving för fenomenet. Och i takt med att kommunikatörerna blir fler och journalisterna färre är risken uppenbar att konstgräsrotsrörelser ges större medieutrymme.
"Kontantupproret" är ett relativt beskedligt grepp i genren. Med Björn Eriksson som frontfigur behöver man egentligen inte granska domännamnet för att förstå kopplingen mellan engagemanget för sedlarna och Säkerhetsbranschen egenintresse.
Och att Kontantupproret inte bygger på folkligt engagemang är uppenbart redan på hemsidan. Där ges inga möjligheter att engagera sig eller att ens skriva under en protestlista. Det enda sättet att få vara med och spreja plakat till stöd för kontantsamhället är förmodligen att söka jobb på Andréasson PR.
Det betyder inte att Säkerhetsbranschens agerande är oproblematiskt.
När några vänner och bekanta nyligen demonstrerade för byggandet av fler bostäder i södra Stockholm blev deras meningsmotståndares reaktion inte att argumentera emot. De anklagade dem i stället för att vara betalda av byggindustrin.
Sådana konspirationsteorier har förstås lättare att få fäste när branschorganisationer som Säkerhetsbranschen faktiskt ägnar sig åt astroturfing. Trovärdigheten naggas därmed i kanten även för genuint folkliga demonstrationer. Konstgräset kväver de riktiga gräsrötterna.
Kanske är det dags för ett PR-uppror?