Patrik Kronqvist
Sms:et skickades 8 november och budskapet var beskt: ”Just nu är Sverige ett väldigt dåligt land för Ericsson”. Avsändare var bolagets vd Börje Ekholm och mottagare handelsminister Anna Hallberg, S.
Bakgrunden till den långa sms-konversationen – som först avslöjades av DN – var Post- och Telestyrelsens besked att den kinesiska telekomjätten Huawei portas från det svenska 5G-nätet.
Av rädsla för repressalier mot Ericsson försökte Börje Ekholm få regeringen att ompröva beslutet. När bolaget presenterade sin kvartalsrapport i fredags återkom han till risken för motåtgärder från Kina.
Ekholms agerande har väckt uppmärksamhet i internationell press. Men det enda som egentligen sticker ut är att sms-konversationen har blivit offentlig.
Att framstående näringslivspersoner i väst agerar megafoner åt Peking gentemot sina politiker är annars mycket vanligt – ofta handlar det just om varningar för kinesiska bestraffningar.
Kommunistregimen utnyttjar helt enkelt företagens beroende av den kinesiska marknaden för sina politiska syften. Strategin har till och med ett eget namn: ”affärer som påtryckningsmedel mot regeringar”, skriver forskarna Clive Hamilton och Mareike Ohlberg i den nyutkomna boken Den dolda handen: Hur Kinas kommunistiska parti underminerar västliga demokratier och omformar världen.
Det kan handla om allt från näringslivsorganisationer i USA som vill lyfta sanktioner till australiska gruvägare som ber sin regering att avstå från att uttala sig när kinesiska dissidenter avlider.
Metoderna är stundtals mycket raffinerade. Om en amerikansk politiker planerar att besöka Taiwan kan Peking hota företag från just den politikerns delstat med indragna tillstånd, berättade FBI-chefen Christoper Wray ifjol.
Men ofta behöver Kina inte göra något för att företagen ska uttala sig. Många direktörer agerar proaktivt för att inte förarga regimen.
Ett allt för ensidigt beroende av den kinesiska marknaden måste numera betraktas som en affärsrisk.
I Ericssons fall är påtryckningarna öppna. Kinas ambassadör i Sverige har hotat med att bannlysningen av Huawei kommer att påverka Ericssons affärer i Kina. Kinesiska medier har dessutom anklagat familjen Wallenberg för att ligga bakom beslutet – ett implicit hot om repressalier mot fler svenska bolag.
Det visar hur förhoppningarna om att ökad handel med Kina skulle göra landet mer likt väst har kommit på skam. I stället är det västvärlden som har blivit mer som Kina. Rädslan för bestraffningar gör att tystnaden mot kinesiska övergrepp i Hongkong, Xinjiang och Tibet nu breder ut sig både i näringslivet och bland politiker.
De västerländska företagen i Kina har blivit ett av kommunistregimen allra mest effektiva påtryckningsmedel.
Ericssons utsatta läge är inte avundsvärt. Men ansvarsfulla företag måste börja väga in Kinas aggressiva agerande när man planerar sin verksamhet. Ett allt för ensidigt beroende av den kinesiska marknaden måste numera betraktas som en affärsrisk.
Regeringen måste fortsätta att stå upp för beslutet att porta Huawei från 5G-nätet och rent allmänt värna sin frihet i utrikespolitiken. På kort sikt kan priset bli högt för Ericsson och för landet. Men att vika ner sig skulle bara göra Sverige ännu mer sårbart för kinesiska påtryckningar.