Patrik Kronqvist
"Politik och idrott hör inte ihop". Bakom den inövade frasen brukar företrädare för idrottsrörelsen gömma sig när de konfronteras med otrevligheter som avrättningar och samvetsfångar. Därför har många idrottsförbund förbud för politiska budskap under idrottsarrangemang.
Det finns en poäng med det. Med ett annat förhållningssätt skulle exempelvis en match mellan Argentina och England riskera att handla mer om Falklandsöarna än om fotboll. Synen hos ishockeyförbunden - både det svenska och det internationella - om vad som är att betrakta som politik framstår dock som minst sagt skev.
När det ryska landslaget spelar hockey syns till exempel ofta den gamla sovjetiska flaggan med hammaren och skäran på läktarplats. Att indirekt hylla en skräckregim som dödat miljoner medborgare verkar dock inte ses som ett politiskt budskap av hockeypamparna.
Med den vitröda vitryska flaggan är det annorlunda. Den var landets officiella flagga under några år på 1990-talet, men ersattes efter en olaglig folkomröstning med en variant av den tidigare sovjetrepublikens flagga. Numera är den vitröda varianten förbjuden i diktaturens Vitryssland. Samt i Globen. Arrangörerna av hockey-VM betraktar den nämligen som ett politiskt budskap eftersom den ofta används av demokratiaktivister.
Vad är skillnaden - förutom då att man med den förra flaggan propagerar för diktatur och med den senare för demokrati? Förmodligen att Vitryssland har en extremt hockeyintresserad diktator som sett flaggan på tv och protesterat. För det är svårt att tro att arrangörerna har så djupa kunskaper i modern vitrysk historia att de själva reagerade när den vitröda flaggan dök upp i Stockholm.
Om Vitrysslands diktator Lukasjenko velat påverka arrangörerna har han i alla fall kunnat använda sina goda kontakter inom hockeyvärlden. Svenska veteranlag brukar exempelvis åka ner till Vitryssland för att spela gubbhockey i diktatorns egen turnering. Bland dem som då leende setts krama om Lukasjenko finns den förre svenske förbundskaptenen Bengt-Åke Gustafsson. Man får dock förmoda att Bengt-Åkes kram var sportslig, och inte politisk. Och att han inte tog upp samvetsfångarna och det politiska förtrycket i det land som brukar kallas för Europas sista diktatur. För idrott och politik hör ju inte ihop.
Förutom i just Vitryssland då. Där leds nämligen idrottsförbunden av nära medarbetare till diktatorn, och Lukasjenko själv leder landets olympiska kommitté. Med tanke på högtidsorden om att inte blanda ihop idrott och politik är det faktiskt obegripligt att det internationella ishockeyförbundet låter Vitryssland arrangera nästa års hockey-VM.
För det är ett i allra högsta grad politiskt beslut. Svenska Vitrysslandsaktivister som Martin Uggla, som granskat hockeyvärldens kontakter med Lukasjenko, menar att regimen kommer att använda mästerskapet för att förgylla sin diktatur och för att skyla över människorättsbrotten i landet. Och svenska Amnesty har varnat för att repressionen mot regimkritiker kan komma öka i samband med nästa års mästerskap.
Men trots de varningarna har det internationella ishockeyförbundet inte omprövat beslutet att utse Vitryssland till arrangör. I stället låter man alltså ordningsvakter jaga flaggor i Stockholm.
Det är en ganska ful tackling även för att vara hockey.