Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Eld upphör! Det finns rödlistade lavar här

Samtidigt som soldater saknar kängor och ammunition tänker försvarsmakten höja ambitionerna för begravningar i krigstid.Foto: SVEN LINDWALL

Efter 200 år utan krig har till och med försvarsmakten blivit fredsskadad.

Nu planerar man för ekologiskt hållbara begravningar vid nästa invasion.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

“Sverige är fredsskadat”, heter det ibland i debatten. Jag har ett kluvet förhållande till det påståendet. Att svenskarna har sluppit krig i 200 år är förstås fantastiskt. 

Men samtidigt har det gjort något med vår förmåga att skilja stort från smått. Det andra folk har betalat dyrt för tar vi för givet. Och det är inte odelat positivt.

“Försvarsmakten stoppar begravningar i skogen”, löd rubriken på en TT-artikel i helgen. Där intervjuades fältprosten Sten Elmberg som ska ta fram försvarsmaktens nya gravtjänstreglemente.

“I dagens reglemente står att en person får gravsättas precis där den stupat, det är såklart smidigt för själva förbandet eftersom det inte behöver ordna transporter.” 

Spontant framstår det som en rimlig prioritering under pågående invasion. Men fältprosten verkar tycka att det synsättet är högst omodernt. 

Sverige har blivit fredsskadat

Samtidigt som soldater saknar kängor och ammunition tänker försvarsmakten således höja ambitionerna för begravningar i krigstid. Från 2020 ska stupade soldater mitt under brinnande krig skickas till ordinarie kyrkogårdar på hemorten.

Elmbergs pragmatiska motivering är svår att tänka sig i länder med mer levande minnen av krig:

“Länsstyrelsen kanske planerar att bygga en ny väg eller bostäder på platsen, och då kan inte försvarsmakten utnämna den till en ny krigskyrkogård”. 

Inte ens en fientlig invasion ska alltså få sätta käppar i hjulet för den kommunala översiktsplaneringen. För tänk vad opraktiskt det skulle vara med nedgrävda soldater precis där man tänkt bygga bostadsrätter. Och tänk så många fler semesteranläggningar fransmännen hade kunnat bygga i Normandie om de bara hade resonerat svenskt.

Miljöskäl anges som en annan förklaring till regeländringen.

“Man kan inte anlägga en kyrkogård i närheten av en sjö eftersom det då läcker ut ämnen genom vattnet som transporteras ut i marken”, förklarar fältprosten.

Vi svenskar har alltså klättrat så högt upp på den mänskliga behovstrappan att försvaret självmant börjar planera för mer ekologiskt hållbara begravningar i krig.

Ska det tankesättet också vägleda den övriga försvarsplaneringen? “Eld upphör, för fan. Det finns rödlistade lavar här i skogen.”

Ingenting är på allvar

När fältprost Elmberg intervjuas av Sveriges Radio uttrycker han kärnfullt denna den svenska fredsskadan.

“I kriget ska det vara samma normer som i fred”.

Förutom den lilla detaljen att landet är invaderat, och att vi är i full färd med att försöka ta kål på så många fiendesoldater som möjligt, ska alltså samma normer råda som i fred. Nåde den som råkar serverar lapskojs till veganerna vid fronten.

Jag tror att den här frejdiga inställningen kan förklara politiska missgrepp även på andra områden än försvaret. Det var så länge sen politikerna tvingades till svåra kompromisser att de har svårt att hantera bristsituationer och verkliga målkonflikter. De planerar inte längre för det praktiskt möjliga utan för det teoretiskt önskvärda. Ingenting är längre riktigt på allvar.

Mig får ni gärna gräva ner i skogen.

 

Fotnot: I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Ledarsnack. Denna gång med Gunnar Wetterberg om skogen.

 

Läs också:

Det är farligt att lämna försvaret åt militärer