Patrik Kronqvist
I slutet av 1960-talet gick servitriserna på statliga Restaurang Fredman i Solna barbröstade. Flera statliga nattklubbar försökte samtidigt locka gäster med striptease-shower.
Bakgrunden till att de statliga restaurangbolagen plötsligt kastade kläderna var den stora krogdöden. Efter motbokens avskaffande 1955 behövde medborgarna inte längre gå till pilsnerkaféer och enklare så kallade folkrestauranger för att ta sig ett glas. Den utbredda vanan med krogrundor för att kunna dricka mer än den tillåtna ransonen dog också ut.
Det slog stenhårt mot statens krogimperium. De folkrestauranger som tillhörde det västsvenska restaurangbolaget förlorade nära tre fjärdedelar av gästerna på bara ett år, skriver Mattias Svensson i boken ”Så roligt ska vi inte ha det”.
Det naturliga hade förstås varit att avveckla de statliga restaurangerna – som drivits med det uttalade syftet att hålla nere alkoholkonsumtionen. Men i stället satsade kronans bolag för att få folk att dricka mer sprit.
I Malmö öppnade man en cocktailbar, trots att reglerna egentligen inte tillät spritservering utan måltid. I Stockholm började man servera sprit även på restauranger som tidigare varit torrlagda. Och i Solna fick servitriserna alltså visa brösten.
Satsningarna på naket beskrevs vid tiden som kommersiellt lyckosamma. Men varken de – eller restaurangbolagens lyckade kampanj för att få regeringen att slopa utskänkningsskatten – kunde i längden rädda verksamheten.
Historien har dock en märklig förmåga att gå igen. År 2001 blev staten nöjesarrangör på nytt efter att S-regeringen gett Svenska Spel i uppdrag att etablera kasinon. Det första Casino Cosmopol öppnade i Sundsvall och sedan följde raskt invigningar i Malmö, Göteborg och Stockholm.
Hårt prövade, privata nöjesarrangörer ska tvingas konkurrera med ett statligt bolag när pandemin är över.
Precis som när det gällde spritserveringen var de uttalade motiven ädla. Statens spelhålor skulle motverka kriminalitet, begränsa sociala skadeverkningar och upprätthålla ett ansvarsfullt spelande. Men genom åren har rubrikerna snarare handlat om penningtvätt, problemspelare och böter från Lotteriinspektionen.
I likhet med det statliga krogimperiet har lönsamheten över tid också dalat som en följd av avregleringar och förändrade vanor. I fjol stängdes Casino Cosmopol i Sundsvall för gott.
Det rimliga hade varit att stänga även övriga kasinon. Men Svenska Spel tänker tvärtom satsa för att locka tillbaka folk till spelborden.
Strategin påminner om det statliga restaurangbolagets. I Göteborg bygger man om kasinot för mångmiljonbelopp för att kunna erbjuda (påklädda) krogshower för hundratals gäster. Och i helgen öppnade Svenska Spels vd Per Jaldung för att även förvandla kasinona i Malmö och Stockholm till nöjespalats.
Förutom det moraliskt tveksamma i att staten aktivt försöker värva fler spelare ska alltså även hårt prövade, privata nöjesarrangörer tvingas konkurrera med ett statligt bolag när pandemin väl är över.
Det är egentligen ingen idé att skälla på Jaldung och Svenska Spel. Det yttersta målet för varje organisation är som bekant att freda sin egen existens.
Men regeringen borde kunna se nyktert på saken och stänga spelhålorna innan någon desperat mellanchef får för sig att slänga bysthållarna även denna gång.
Det finns inget som tvingar socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi att bli revykung.