Patrik Kronqvist
En mandatperiod kan kännas oändligt lång i början. Men redan under de första månaderna bör statsråden börja fundera på vilka lagar de vill införa eller förändra om reformerna alls ska hinna genomföras före nästa val. Den uppmaningen ger S-veteranen Irene Wennemo i den mycket läsvärda boken Politik på riktigt – handbok för sociala ingenjörer.
Det är ett klokt råd. Att stifta lagar i Sverige är en långsam process som kräver åratal av gnetande med direktiv, utredningar, remisser, propositioner och riksdagsbehandlingar.
Regeringen gör dock precis tvärtom. Under våren 2022, när valrörelsen i princip redan har kommit i gång, har ministrarna lanserat en fullkomlig störtflod av nya utredningar. Bara under april och maj har regeringen tillsatt 18 stycken.
Efter nära åtta år vid makten är det alltså först nu som man ens tar de första stapplande stegen i lagstiftningsarbetet i en rad ärenden. Utredningarna kommer att vara klara långt efter valet. I flera fall handlar det om frågor som har stått högt upp på den politiska dagordningen.
Ta rymningarna från ungdomshemmen. Redan sommaren 2020 blev farorna med den fria mobilanvändningen på Sis-hemmen uppenbar efter att två gängkriminella mördare fritagits under spektakulära former. Men först för en månad sedan tillsatte socialminister Lena Hallengren en utredning om att ge hemmen rätt att förbjuda och begränsa tillgången till internet för intagna.
Det verkar vara viktigare för Socialdemokraterna att signalera handlingskraft än att faktiskt göra något.
Eller ta de utländska stöldligorna. I åratal har Tullverket larmat om att de i princip bara kan se på medan dyrbara bilar, utombordare och jordbruksmaskiner förs ut ur landet. Men det var inte förrän i april i år som finansminister Mikael Damberg gav ett tilläggsuppdrag till en utredning om att göra utförsel av stöldgods till ett smugglingsbrott.
Till och med de egna vallöftena hanterar Socialdemokraterna med en snigels hastighet. Inför valet 2018 lovade S att införa offentlighetsprincipen även i privata verksamheter inom vård och omsorg. Arbetet var redan långt gånget, frågan hade utretts två år tidigare. Men efter hela sex år i en byrålåda på departementet upptäckte Lena Hallengren i maj i år plötsligt brister i den tidigare utredningen. Nu tillsätter hon därför en ny.
Trots den sena timmen i mandatperioden drar sig ministrarna inte ens för att stoltsera med framtida utredningar. I slutet av april fick migrationsminister Anders Ygeman stort genomslag för sin vilja att utreda arbetsmarknadsprövning vid jobbinvandring. Men ministern hade varken direktiv eller utredare att presentera – bara en ”målsättning” om att de skulle vara på plats ”före sommaren”.
Det verkar helt enkelt vara viktigare för Socialdemokraterna att signalera handlingskraft än att faktiskt göra något.
Tyvärr köper medierna utspelen alldeles för lätt. Den hovsamma vinkeln blir ofta att regeringen vill bekämpa ett samhällsproblem – inte att den har struntat i att agera under nästan två mandatperioder.
För störtfloden av nya utredningar är inget tecken på handlingskraft. I stället avslöjar den hur mycket regeringen faktiskt har misslyckats med att genomföra på åtta år.