Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Efter Björklund kan L äntligen bli grönt

Partiledarkandidaterna Erik Ullenhag, Nyamko Sabuni och Johan Pehrson lovar alla att satsa på klimatpolitiken. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
L:s partiledarkandidater Erik Ullenhag, Nyamko Sabuni och Johan Pehrson. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det är en gåta hur Liberalerna har kunnat underprestera så i miljö- och klimatpolitiken. Nästa partiledare lär ändra på det.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

På onsdagen begick Jan Björklund sin 39:e och sista partiledardebatt i riksdagen. I kampen om att bli hans efterträdare anas dock redan ett skifte i miljö- och klimatfrågan. 

Medan Jan Björklund hotade med misstroendevotum om regeringen införde flygskatt, erkänner favorittippade Erik Ullenhag att det ställningstagandet skadade partiets trovärdighet i klimatfrågor. 

Och där Björklund kunde tala om att fler borde säga nej till plastpåsen i affären, betonar utmanaren Nyamko Sabuni att miljö- och klimatfrågor inte kan lösas genom enskilda personers val.

Den tredje kandidaten, Johan Pehrson, har inte profilerat sig riktigt lika tydligt i de gröna frågorna under partiledarkampanjen, men redan i höstas lyfte han fram miljöpolitik som en av tre frågor han tänker driva som riksdagsledamot. 

Kandidaterna satsar på klimatet

Det är förstås svårt att säga hur genuint engagemanget är hos de olika kandidaterna. Efter ett läsår då miljontals elever har skolstrejkat världen över och efter ett EU-val där klimatet var en väljarnas viktigaste frågor kanske det helt enkelt tillhör den moderna liturgin för potentiella partiledare att framställa sig som miljökämpar.

Så fort diskussionen blir mer konkret är det också tydligt att speciellt Erik Ullenhag inte riktigt bottnar i det gröna. Under kandidatutfrågningen i Göteborg sa han nej till höjd bensinskatt med motiveringen att folk lär bli klimatförnekare om bensinpriset höjs med en eller två kronor. Att priset kommer att höjas mer än så i takt med att inblandningen av biodrivmedel ökar, verkade han okunnig om.

Erik Ullenhag har också luftat idén att flygskatten borde vara högre på sträckor där tåget finns som alternativ, något som dock är närmast omöjligt på grund av EU-regler. Det visar att det finns reell risk att Liberalerna fortsätter att säga nej till konkreta klimatåtgärder här och nu, med hänvisning till att det finns teoretiskt mer fulländade alternativ som kanske kan genomföras någon gång i en avlägsen framtid. 

Men att det gröna frågorna lyfts fram så tydligt under partiledarkampanjen - senast av Ullenhag i onsdagens Svenska Dagbladet - skapar ändå förväntningar på, och ett mandat för, nästa partiledare.

I och med att Karin Karlsbro knep ett mandat i Europaparlamentet har Liberalerna också en högt uppsatt politiker med ett stort engagemang för miljöfrågor. Hon var en dissident i flygskattefrågan långt innan Björklund meddelat sin avgång. 

Till skillnad från Miljöpartiet har L inga ideologiska skygglappar i frågor som kärnkraft och GMO-grödor.

Det har länge varit en gåta hur Liberalerna har kunnat underprestera så i miljö- och klimatpolitiken; väljarna har bara obetydligt större förtroende för partiet än vad man har för Sverigedemokraterna i frågan. L har ju ett stolt arv att förvalta. Liberaler var med om att grunda Svenska Naturskyddsföreningen och folkpartister drev miljöfrågor i riksdagen redan för femtio år sedan.  

På papperet har Liberalerna också en relativt ambitiös miljöpolitik, i olika utvärderingar hamnar L ofta i topp bland de borgerliga partierna. Till skillnad från Centerpartiet har man heller inga särintressen som behöver värnas och till skillnad från Miljöpartiet inga ideologiska skygglappar i frågor som kärnkraft och GMO-grödor.

Framgång är på inget sätt garanterad. Men i klimatfrågan har nästa partiledare åtminstone ett gott utgångsläge.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!