Patrik Kronqvist
Förslaget från Rasmus Persson, C-kommunalråd i Örebro, har väckt ramaskri i Sverige: IS-krigare som återvänder bör få psykologsamtal och hjälp att få jobb.
Ryggmärgsreflexen är förståelig. Det är stötande med en gräddfil för terrorister. Men vad är egentligen alternativet till att försöka rehabilitera dem?
Bostadsområdet Vivalla i Örebro gav en gång namn åt radhusidyllen i SVT-serien "Svensson, Svensson". I dag vittnar boende för Tvärsnytt om muslimer som känner sig övervakade och om kristna som inte längre vågar julpynta i fönstren. Personer som uttalat sig kritiskt om IS i medierna har dödshotats. Och flera ungdomar har rest ner till Mellanöstern som jihadistkrigare.
Hotet från jihadismen har länge spelats ned i Sverige. Men politiker och myndigheter måste sluta blunda och inse fakta.
■ Det är svenskar som dödar och våldtar i Mellanösterns blodiga inbördeskrig.
■ Det är svenska föräldrar som oroligt sitter vid telefonen och väntar på ett livstecken från sina barn.
■ Det är svenskar som drabbas av fanatikernas förtryck i sina bostadsområden.
Därför måste jihadismen behandlas som det svenska samhällsproblem det är.
Sverigedemokraternas förslag att förbjuda jihadister från att återvända till Sverige är därför ett stickspår. Förutom de juridiska problemen vore det djupt oetiskt att dumpa extremister som är födda och uppväxta här i Syrien och Irak. Som om de länderna inte hade nog med problem.
Men framför allt löser det inte problemet med att människor radikaliseras här i Sverige och det förtryck de utövar på hemmaplan.
Som mot alla svåra samhällsproblem måste man använda flera verktyg. Det förebyggande arbetet är det viktigaste. De som rekryterar IS-krigare får inte stå oemotsagda.
Men rent repressiva åtgärder har också en viktig roll. Jihadistresorna bör kriminaliseras, Säkerhetspolisen måste punktmarkera återvändande terrorister och rättsväsendet ska försöka få dem dömda för eventuella brott.
Juridiken har dock sina begränsningar. I det medeltida samhälle som jihadisterna stridit för finns förstås inga hinder för att låsa in människor och kasta bort nyckeln. Sverige är dock en rättsstat. De som döms kommer en dag ut igen.
Jackie Arklöv satt i fängelse för krigsförbrytelser innan han sköt ihjäl poliserna i Malexander. Chérif Kouachi dömdes för att ha smugglat jihadister till Mellanöstern innan han mejade ner journalisterna på Charlie Hebdo.
Ingen vet om de dåden hade kunnat avstyras med mera stöd och hjälp till förövarna. Men det vore tjänstefel att inte försöka om man får chansen.
Visst finns det faror även med den modell Rasmus Persson föreslår. Sverige har en lång tradition av välmenande och naiva byråkrater som belönar dåligt uppförande. Så sent som i november visade SVT i dokumentären "Bränn en bil - få ett jobb" hur aktivt kriminella tilläts driva en ungdomsgård i Tensta.
Men ingen lär strida i Syrien och Irak enbart för att få chansen att praktisera som fastighetsskötare i allmännyttan. Och varje person som lämnar den våldsbejakande rörelsen är en ren vinst för samhället. Därför bör de jihadister som vill börja ett nytt liv självklart få hjälp att göra det.
Ytterst handlar det om att skydda allmänheten - såväl i Mellanöstern som i Vivalla och på Drottninggatan.
Fler texter om jihadism:
Mona Sahlin har rätt om moskéerna och IS
Även i svenska förorter är muslimerna offer för fanatiker
Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.