Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Det är inte oppositionens sak att stötta regeringen

M-ledaren Ulf Kristersson ger upp försöken att bilda regering. Nu får S-ledaren Stefan Löfven försöka. Här möts de på Expressens redaktion inför valet 2018.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Ulf Kristersson ger nu upp försöken att bilda en regering.

Det betyder dock inte att Moderaterna gjorde fel som fällde Stefan Löfven.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Ulf Kristersson fick i tisdags tre dagar på sig av talmannen att sondera möjligheten för att bilda regering. Men redan på torsdagen kastade M-ledaren in handduken.

Det var ett klokt drag.

Efter att den fritänkande centerpartisten Helena Lindahl meddelat att hon avser att följa partilinjen försvann utsikterna att vinna denna riksdags långsiktiga tolerans.

Att landsbygdsministern Jennie Nilsson avgick på onsdagen spelar mindre roll.

Det är visserligen pikant att att det är sådan oreda på Socialdemokraternas Hallandsbänk att ett statsråd tvingas återgå till riksdagen. Man kan misstänka att de mediala strålkastarna skulle ha riktats mot partiledningen i fall det hade varit SD-ledamöter som stod för kaoset. 

Men att lita till en sjukskrivning för att vinna en statsministeromröstning var förhoppningsvis aldrig ett alternativ för Moderaterna.

Att Ulf Kristersson så snabbt passade tillbaka bollen till talmannen gör att en ny regering kan tillträda snabbare.

Vissa reaktioner på M-ledarens besked har dock varit av ett annat slag.

Susanne Nyström på DN:s ledarsida tycker att det var ”anmärkningsvärt” att Ulf Kristersson röstade bort regeringen utan att först kunna presentera ett eget alternativ. Och TT:s erfarne politikreporter Owe Nilsson skrev på Twitter:

”En tanke är att man hade kollat med Helena Lindahl före misstroendeomröstningen.”

Det är en märklig syn på oppositionens skyldigheter.

Visst hade Moderaterna och Kristdemokraterna kunnat sitta still i båten och låta Stefan Löfven regera mandatperioden ut. En fördel hade varit att förslaget om marknadshyror då blivit verklighet.

Det är inte oppositionens uppgift att lotsa igenom regeringens politik, sa Magdalena Andersson

Det är också en illa dold hemlighet att M och KD ogillade att Sverigedemokraterna väckte misstroende mot statsministern så snabbt efter att Vänsterpartiet dragit tillbaka sitt stöd för Stefan Löfven. Kristersson och Busch visste hela tiden att det skulle bli tufft.

Men i grunden är det regeringens ansvar att vinna riksdagens förtroende – inte tvärtom. Om en regering misslyckas med detta har oppositionen ingen skyldighet att hålla den under armarna.

Att fråga centerpartisten Lindahl innan misstroendeomröstningen hade heller knappast hjälpt. Så sent som i söndags stod Annie Lööf svarslös i Agenda när hon fick frågor om riksdagsledamotens inställning. Enligt egen uppgift avsåg Helena Lindahl ännu på måndagen att rösta nej till Stefan Löfven som statsminister. Först i onsdags meddelade hon att hon tänker följa partilinjen.

Sådana skarpa besked är svåra att få om situationen inte ställs på sin spets. Det är också en förklaring till att regeringskriser ses som helt naturliga inslag i politiken i de flesta andra västerländska demokratier.

I grunden är det Sverigedemokraternas intåg i riksdagen som har gjort det svårare att regera Sverige. Men ändringar i praxis har också bidragit.

Ett stort steg togs när Socialdemokraterna 2013 tillsammans med bland annat SD stoppade alliansregeringens planerade höjning av brytpunkten för statlig inkomstskatt.

Det är inte oppositionens uppgift att lotsa igenom regeringens politik, sa Magdalena Andersson, S, då.

Det stämmer fortfarande.