Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

De rödgröna har ett kvinnoproblem

Identitetspolitik, feminism och gubbvälde är en dålig kombination. Därför har de rödgröna svårt att bemöta feministen Anna Kinberg Batra.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

"Kinberg Batra driver en antifeministisk politik", skrev socialdemokraten Veronica Palm i Expressen i måndags. Jag har väntat på ett sådant utspel ända sedan moderatledaren valdes. För det är intressant att se hur de rödgröna tänker tackla det faktum att alliansen nu domineras av kvinnor.

Både feminism och identitetspolitik har ju varit bärande teman i de senaste årens (påstådda) vänstervind. Där kan identitet trumfa personliga egenskaper och ideologisk övertygelse. Det gäller speciellt inom Twittervänstern, vars parlamentariska gren Veronica Palm tillhör.

Där raljerar Palm gärna över vita, medelålders män som grupp. Och i den arbetarkommun som hon leder, Stockholm, finns numera kvoter för såväl kvinnor och unga som utlandsfödda.

 

Men identitetspolitiken slår nu tillbaka. I alliansen har Anna Kinberg Batra tagit över det största oppositionspartiet, medan Annie Lööf leder det piggaste. Och chansen finns att även Kristdemokraterna och Folkpartiet inom kort leds av kvinnor.

Kontrasten är stor mot det rödgröna laget. S leds av just en sådan vit, medelålders man som Palm brukar driva med (för övrigt en gammal fackpamp som motarbetat satsningar på kvinnolöner). Lägg därtill att Jonas Sjöstedt styr Vänsterpartiet och att Gustav Fridolin tar de viktigaste debatterna för MP och det är inte konstigt att tidningen ETC skriver om "vänsterns gubbvälde".

Förr brukade Veronica Palm kritisera Fredrik Reinfeldt för att han inte kallade sig feminist. Så hur reagerar hon när Moderaterna faktiskt väljer en uttalad feminist till partiordförande? Jo, genom att stämpla Kinberg Batras politik som antifeministisk.

 

Veronica Palm påpekar att en kvinnlig partiledare inte per automatik är en feminist (som om något påstått det). "För att bli tagen på allvar som feminist krävs något mer", skriver Palm. Exakt vad som krävs för att Kinberg Batra ska bli tagen på allvar framgår dock inte.

Däremot står det klart att det är trångt i Veronica Palms rosa åsiktskorridor. En riktig feminist får exempelvis inte vara emot rätt till heltid. Och en riktig feminist förespråkar lagom mycket vinst i välfärden. Ja, ni fattar, med Palms definition är "socialdemokrat" och "feminist" närmast utbytbara begrepp.

Ställd inför en kvinnlig alliansledare tycks Palm också vilja tona ned identitetspolitiken. Egna erfarenheter är plötsligt mindre viktiga, sakfrågorna ska stå i främsta rummet.

"Systerskap handlar minst lika mycket om att vi ser och behandlar varandra utan just kön som viktigaste egenskap. I en värld där makt är förknippat med manlighet blir kvinnliga makthavare ofta förminskade, ofta sedda mer som kvinnor, än politiker."


Kloka ord. Men det lustiga är att hon själv artikeln igenom behandlar moderatledaren mer som kvinna än som politiker. Hela upplägget är att Palm som Kvinna skriver personligt till en annan Kvinna om Systerskap.

Det är tydligt att Veronica Palm har speciella förväntningar på Anna Kinberg Batra på grund av M-ledarens kön. Det är inte speciellt feministiskt.

Och det är en korkad strategi för den som vill skyla över mansdominansen hos de rödgröna.

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.