Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Cyklisthatet är livsfarligt

Efter decennier av ökande biltrafik återvänder nu masscyklismen till västerländska städer. Märkligt nog väcker det både ilska och hat.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det vanligaste klagomålet är att cyklister är en trafikfara. Naturligtvis finns det en rättmätig ilska mot cyklister som bryter mot trafikregler. En undermålig infrastruktur där snabba cyklister blandas med långsamma fotgängare bidrar också till att skapa rädsla och osäkerhet.

Debatten utgår dock mer från anekdoter än fakta. Statistiken visar exempelvis att det är närmare tio gånger vanligare att kollisioner mellan bilister och fotgängare leder till sjukhusvård än att kollisioner mellan fotgängare och cyklister gör det.

Nidbilden av farliga fartdårar är dock praktisk för dem som ogillar cykeltrenden av en annan orsak: att bilisterna får mindre utrymme. Trots allt tal om cyklismens framväxt är det en motrörelse som når politiska framgångar. I Toronto gick exempelvis den nuvarande borgmästaren till val på parollen "stoppa kriget mot bilarna" och inledde sin mandatperiod med att låta måla över flera cykelfält.

 

Det förra moderata stadsbyggnadsborgarrådet lyckades trots flera försök visserligen inte att göra samma sak i Stockholm. Det är dock uppenbart att även dagens alliansstyre drar sig för att stöta sig med bilister. Man bygger gärna cykelbanor på trottoarer och parkmark. Men att låta parkeringsplatser för ett fåtal ge plats för cykelbanor för många tycks politiskt omöjligt.

Cykelmotståndet tar sig dessvärre inte bara demokratiska uttryck. Att följa de många cykelhatargrupperna på Facebook är lite som att läsa rasistsidor. I en av de värsta skriver en lastbilschaufför:

"Körde en härlig hämnd mot asen på sina cyklar på väg hem i dag. Dryga 100kmh med centimetrar tillgodo mellan styre och backspegel följt av en tvär gir in i vägrenen så att det rörs upp hälsosamt damm för kräken att inandas."

 

Inlägget har gillats av tjugo personer, en av dem replikerar med en berättelse om hur han träffade en cyklist med sin backspegel: "Att spegeln höll är nästan lika otroligt som att spandexmiffot inte gick omkull..."

Och under en bild på en riksdagsledamot som håller upp en cykelskylt lyder den första kommentaren: "Någon borde stoppa ett laddat gevär i munnen på kärringjäveln och trycka av".

Kombinationen testosteron och tangentbord går dock som bekant inte bara ut över cyklister. Är det verkligen ett problem om några bilister näthatar i grupp?

Ja, i en trafikmiljö där cyklister på 10-kiloshojar möter bilister i ett drygt ton metall kan cykelhat vara livsfarligt. Det räcker med att en cyklist vinglar till medan en irriterad bilist gör en snäv omkörning för att en dödsolycka ska vara ett faktum.

 

Den negativa attityden visar sig också i trafiken. I Stockholms cykelfält återkommer krossade glasflaskor misstänkt ofta på samma platser och det finns rapporter om förare som riktat om munstyckena för spolarvätskan för att kunna spruta ner misshagliga cyklister.

Det som är så tragiskt är att kampen om trafikutrymmet egentligen inte är något nollsummespel. Forskningen visar att trafiken blir säkrare för alla grupper när antalet cyklister ökar. Och framkomligheten för bilar i rusningstrafiken är Europabäst i cykelstäder som Amsterdam och Köpenhamn.

Ökad trängsel och stigande energipriser gör att utvecklingen mot mer gång-, cykel- och kollektivtrafikvänliga storstäder på sikt är oundviklig. Men motståndarna har under tiden stora möjligheter att stoppa käppar i hjulen - såväl bildligt som bokstavligt.

Dessvärre kommer det leda till att många trafikanter skadas och dör alldeles i onödan.