Patrik Kronqvist
Den tesen driver Fredrik Gertten i dokumentären Bikes vs Cars som har biopremiär på fredag. Jag tror att han har rätt.
I filmen får vi följa Aline som kryssar mellan bilarna på Avenida Paulista i Sao Paolo. Och Dan som söker resterna efter en riven cykelmotorväg i Los Angeles. I Toronto ställer aktivister ut ännu en "spökcykel" för att hedra minnet av en ihjälkörd cyklist.
Det är en inspirerande film, även om dramaturgin är påtagligt svartvit. Gertten ställer goda aktivister mot korrupta politiker. Idealister mot cyniker. Människoliv mot profit. Folket mot företagen.
Visst finns det inflytelserika krafter som spjärnar emot när cyklister kräver sin rätt. Stockholms handelskammare har exempelvis i decennier bedrivit kampanj mot de flesta förslag som kräver att bilarna makar på sig en aning. Den har sagt nej till cykelbanor på Götgatan och Birger Jarlsgatan. Den försökte stoppa omvandlingen av Götgatspuckeln till gågata och har krävt att bussfilen på Liljeholmsbron ska slopas. Den var rentav negativ till fler trädplanteringar på Folkungagatan.
Men risken med att ställa idealistiska cyklister mot beräknande företag är att det kan ge intryck av att bilsatsningar faktiskt skulle vara mest lönsamma. De aktivister som Fredrik Gertten intervjuat världen över är modiga och beundransvärda. Men man får inte riktigt känslan av att de ligger sömnlösa över budgetar och tillväxtsprognoser. Snarare är det sköna typer som går på lina i parken om söndagarna.
Ja, ökad cykling är bra för klimatet och miljön. Och frihetskänslan när man susar förbi bilkön på Skanstullsbron är fantastisk. Men av taktiska skäl borde vi som kämpar för bättre cykelvägar prata mer om vad ökad cykling kan betyda för tillväxten.
Vinsterna för den lokala ekonomin skulle vara stora om invånarna la mindre pengar på importerad bensin och mer på restauranger och nöjen.
Samhället kan spara miljardbelopp på sjukfrånvaro och sjukvårdskostnader om folk trampar till arbetet. I Danmark räknar staten numera med några kronor i vinst för varje cyklad kilometer.
Och snabbare pendlingsresor gör att folk kan jobba - eller logga ut - i stället för att sitta i ändlösa bilköer.
Men trots att cyklisterna har argumenten på sin sida drar de oftast det kortaste strået i kampen om infrastrukturmedlen. Ett heltäckande regionalt cykelnät i Stockholm beräknas lågt räknat ge 13 kronor tillbaka per satsad krona. Men i stället för att snabbt bygga nätet för beräknade två miljarder kronor satsade alliansregeringen samma summa enbart på utredningen av ännu en motorvägstunnel i Stockholm.
Snarare än att måla ut företagare som ondskefulla borde de som vill se mer cykel- och fotgängarvänliga städer bygga allianser med dem som gynnas av en sådan utveckling.
För vinnare finns - även om de inte är lika välorganiserade som biltillverkarna och oljeindustrin. Det är ingen slump att Fastighetsägarna i Stockholm blivit allt mer progressiva i stadsplaneringsfrågor de senaste åren. En uteservering skapar större värden än en p-plats. Ett cykelställ ger fler kunder.
Cykelrörelsen behöver färre Kånkenryggsäckar och fler slipsar.
Stockholms handelskammare i replik:
Cyklisterna är sköldar i kriget mot bilarna
Fler ledartexter om cykling:
Cyklisterna är ju trafikens hjältar
Slappa journalister sprider cykelmyter
Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.
