Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Coronaviruset göder svensk självgodhet

Senaste nytt om coronautvecklingen i Expressen TV – vi sänder direkt mellan 07 och 23 varje vardag och mellan 11 och 20 på helgerna.
”In Sweden we have a system”. Coronakrisen har inneburit ett uppsving för den klassiskt pösmagade, svenska självgodheten.Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det heter att coronakrisen visar på den svenska modellens styrka. Men varför sitter då myndigheter och funderar på CE-märkningar när människoliv står på spel?

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Flyktingkris, terrordåd och gängskjutningar – den svenska självkänslan har fått sig en rejäl törn de senaste åren. Men coronakrisen har inneburit ett uppsving för den klassiskt pösmagade, svenska självgodheten. 

”In Sweden we have a system”, brukar man säga när man ska parodiera svenskar som förklarar för omvärlden hur den kan bli som Sverige. Nu sägs det på fullaste allvar igen. Källan till stolthet är den svenska förvaltningsmodellen med fristående myndigheter på armlängds avstånd från klåfingriga ministrar.

Enligt denna historieskrivning hanteras coronautbrottet i hela den industrialiserade världen av populistiska ledare som bara stänger gränser och skolor för att visa handlingskraft. Hela? Nej! Det finns ett litet område som framgångsrikt trotsar populismen. I det upplysta Sverige tar Stefan Löfven rygg på Folkhälsomyndigheten - inte tvärtom.

Svensk förvaltningsmodell

Det återstår att se om den svenska, mindre ingripande, strategin mot coronautbrottet är att föredra framför den danska och norska. Men om det är den svenska förvaltningsmodellen som ska utvärderas räcker det inte bara med att titta på Folkhälsomyndigheten.

Ta Arbetsmiljöverket. Tidigt i krisen gjorde myndigheten sig känd för sin ovilja att ge en generell dispens för användning av skyddsmask 90. Den saknade ju CE-märkning. Hårt pressade räddningstjänster tvingades under flera veckor skicka in enskilda dispensansökningar. 

Sen var det i stället 3D-printade skyddsvisir för vårdpersonal som verket sa nej till. Att bristen var så stor att anställda på Södersjukhuset i Stockholm tvingades klippa ihop egna visir av OH-film tog man inte hänsyn till. Reglerna är till för att skydda personalen, försvarade sig myndigheten. Men efter något dygn tvärvände man även i den frågan. Några böter skulle det inte bli, lovade man på onsdagen. 

I skrivande stund kvarstår dock Skatteverkets krav om 600 kronor i skatt per liter sprit som företag skänker till produktion av alkogel.

Nu himlas det på många håll åt oflexibla byråkrater. Och visst visar Arbetsmiljöverkets båda u-svängar att tjänstemännen ofta har större spelrum att tolka lagen än vad de vill ge sken av. Men man gör det för lätt för sig om man bara skäller på närsynta generaldirektörer. 

Ministerstyre har fördelar

För det här är ju baksidan av den svenska modellen. I en tid när intensivvårdsplatser går åt lika snabbt som Håkan Hellström-biljetter sitter svenska byråkrater på allvar och grunnar på CE-märkningar och lagen om offentlig upphandling. Rädslan för att göra fel är större än viljan att göra rätt.

Visst finns det nackdelar med en ordning där ministrar kan lägga sig i enskilda ärenden. Och Israel och Ungern visar just nu tydligt på faran med undantagstillstånd. Men i ett krisläge finns det också uppenbara fördelar med ledare som pekar med hela handen.

När passagerarfärjan Estonia förliste i september 1994 fick statsminister Carl Bildt frågan om försvarets räddningshelikoptrar verkligen kunde flyga raka vägen till olycksplatsen över Åland - det är ju en demilitariserad zon och de finländska myndigheterna var inte tillfrågade. 

Flyg, bara flyg. Det löser vi med finnarna i morgon, sa statsministern och tog på sig ansvaret.

Ofta är det enklare att få förlåtelse än tillåtelse.