Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Britterna tackar inte dem som tog ansvar

Liberaldemokraterna och dess partiledare Nick Clegg ser ut att gå mot besvikelse i valet. Foto: Steve Parsons

Både britterna och vi måste lära oss att leva med svagare regeringar.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

David Cameron sitter kvar som premiärminister. Åtminstone om BBC prickade rätt med sin vallokalsundersökning. De konservativa vinner i så fall en överraskande stor seger. Tidigare mätningar har visat på närmast dött lopp mellan Tories och Labour. De konservativa ser dock inte ut att nå egen majoritet utan Cameron kan återigen komma att behöva söka en koalitionspartner.

Det är lite ironiskt. Samtidigt som allt fler röster höjs för att Storbritannien ska lämna EU, håller brittisk politik på att bli mer lik europeisk.

Förhandlingar mellan olika partier för att bilda koalitionsregeringar har historiskt varit något som hört kontinenten till. Britterna börjar ofrivilligt bli européer.

Orsaken är - precis som på fastlandet - att allt fler väljare lägger sin röst på småpartier. Tidigare har de partiernas framgångar inte resulterat i speciellt många mandat, det brittiska valsystemet medför vanligtvis att röster på småpartier är bortkastade.

Men de skotska nationalisterna spås denna gång raka hem 58 mandat. Anledningen är förstås att deras stöd är geografiskt koncentrerat. På så vis kan det brittiska valsystemet bädda för ökad splittring mellan Storbritanniens olika delar.

David Cameron satsade i slutet av valrörelsen hårt på att skrämma väljarna med att en Labour-regering skulle tvingas luta sig mot de skotska separatisterna.

Kortsiktigt kan det ha varit en lyckosam taktik, både för att de konservativa tycks ha gjort en imponerande valspurt och för att uppmärksamheten man gav SNP slog hårt mot klassiska Labourfästen.

Men med sin hårda retorik underblåste David Cameron också motsättningarna mellan Skottland och England. Han kan fortsätta som premiärminister - men över ett Storbritannien som på sikt kan komma att krympa.

En annan oroande trend är att ansvarstagande inte verkar premieras av väljarna. Liberaldemokraterna och dess partiledare Nick Clegg satte verkligen nationens intresse framför partitaktiken när man efter valet 2010 gick med på att bilda regering med de konservativa.

Väljarnas dom ser ut att bli mycket hård denna gång. Partiet närmast utraderas, enligt vallokalsundersökningen tappar man 47 av 57 mandat.

Liknande tendenser syns även i andra europeiska länder. Är det högt väljarstöd man söker är det som småparti enklare att gnälla i opposition.

Därmed riskerar vi en utveckling med å ena sidan allt fler röster på småpartier, å andra sidan svaga incitament för de partierna att verkligen axla regeringsansvar. Det är extra allvarligt då Europa befinner sig i en situation med ett stort behov av starka regeringar som kan driva igenom beslut som är impopulära.

Ett sätt att tackla problematiken har hittills varit regelförändringar. I både Italien och Grekland får parlamentets största parti numera bonusmandat för att underlätta regeringsbildningen. Och decemberöverenskommelsen här i Sverige bygger i grunden på samma tanke.

Exemplet Storbritannien visar att det inte är någon långsiktig strategi, även om de konservativa denna gång tycks ha lyckats göra en stark upphämtning. Den tidigare statsministern Ingvar Carlsson, S, har länge propagerat för en övergång till majoritetsval just för att få fram starka regeringar. Men nuförtiden garanterar inte ens ett brittiskt valsystem en tydlig valvinnare.

I framtiden kommer britterna behöva lära sig att leva med svagare regeringar. Det behöver vi också.

 

Läs också:

Camerons seger kan splittra Storbritannien

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!