Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Bilen måste maka på sig i städerna

Låt er inte luras av billobbyns falska budskap om att alla kan få allt när städerna blir trängre.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

När Fredrik Gerttens dokumentär "Bikes vs Cars" hade premiär i våras riktade en del av kritikerna in sig på titeln: Varför måste man ställa bilar och cyklar mot varandra?

Liknande argument ekar numera i nästan varenda debattartikel från dem som vill se större satsningar på bilen. Från moderater, motormän, Stockholms handelskammare och Kungliga Automobil Klubben (KAK).

"De olika trafikslagen ska inte ställas mot varandra", skrev Therese Nyberg och Anders Ydstedt från KAK tidstypiskt på SVT Opinion den 15 augusti.

 

Det kan låta som ett klokt resonemang. Att ställa trafikslag mot varandra låter ju väldigt suspekt, nästan som att ställa folkslag mot varandra. Och det vet vi ju vad det brukar leda till. Bättre då att fatta varandras händer och sjunga "We shall overcome".

I den verkliga världen handlar dock politik alltid om att välja. För det första sätter plånboken begränsningar. Om vi lägger över 30 miljarder kronor på en motorvägstunnel innebär det att vi får mindre pengar över till annat. Fråga bara landstinget i Stockholm som nu skjuter stora kollektivtrafiksatsningar på framtiden.

I storstäder med växtvärk står dock striden framför allt kring marken. Vad är viktigast? En bilväg eller en bussfil? En p-plats eller en park? En bilparkering eller ett bostadsområde?

 

Under 60- och 70-talet var svaret i nästan alla städer att bilen var viktigast. Om Domus behövde fler p-platser var det bara att riva ett kvarter eller två.

I dag är massrivningar tack och lov inte längre ett alternativ. Så när cyklingen ökar kraftigt i Stockholms innerstad ställs trafikslagen oundvikligen mot varandra. Ska vi ta ett par meter av trottoaren till cykelbana? Slopa några parkeringsplatser? Eller stillatigande åse hur cykelolyckorna fortsätter öka?

Den typen av avvägningar kommer att behövas göras oftare nu när städerna förtätas. Om det ska bli bra krävs en bred diskussion om hur vi vill att städerna ska se ut. Men då går det inte att låtsas som att det saknas intressekonflikter.

Ett annat återkommande argument är att den som ifrågasätter bilens dominerande plats i staden är motståndare till mobilitet, en sorts moralpolis som i miljöns namn vill hindra folk från att resa fritt.

 

Men poängen är tvärtom att fler ska kunna få resa. Bilen kräver stora ytor - både när den rullar och när den står still. I dag står det parkerade bilar på en femtedel av Stockholms gatumark, medan bara 6 procent används till kollektivtrafikfält och cykelbanor. Om staden skulle prioritera rörlig trafik framför stillstående fordon hade fler kunnat resa - och komma i tid.

I statistiken ovan finns också nog den verkliga bakgrunden till kumbaya-retoriken om att inte ställa trafikslag mot varandra. Om man vill försvara bilens plats är det förstås klokt att försöka bevara status quo.

 

Replik

Att begränsa bilens yta vore ett historiskt misstag

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.