Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Avknoppningarna förföljer alliansen

I april i fjol sålde Stockholms stad hemtjänsten i mina hemkvarter till den dåvarande chefen för 1,5 miljoner kronor.

En bra affär - för chefen.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Dagens Nyheter avslöjade i går att den nya ägaren på mindre än ett år kunde betala hela köpet och ändå behålla närmare en halv miljon kronor.

Det är inte första gången den borgerliga alliansen i Stockholm trampar fel i sin iver att knoppa av verksamhet.

Kulturkrabatens förskolor såldes exempelvis år 2007 för 600 000 kronor. Vinst efter tjugo månader: drygt nio miljoner kronor. Året därpå såldes hemtjänsten i Vantör för knappt 70 000 kronor. Vinst efter nio månader: fyra miljoner kronor.

Ibland det rent komiskt. Som när landstingsalliansen i Stockholm snällt bad de nya ägarna om pengar tillbaka för vårdcentralen Serafen som man tidigare slumpat bort. Nice try!

 

Vill man vara snäll man kan man dock säga att affärerna i alla fall tycks bli något mindre dåliga över tid. Efter EU-kritik räknar nu staden även in kundstock och goodwill-värden i försäljningspriset och inte bara möbler och inventarier.

Utförsäljningarna är först och främst ett problem för skattebetalarna i Stockholm. Men inser alliansen egentligen vad skandalerna innebär för förtroendet för dem själva? Det finns ingenting borgerligt med att slumpa bort allmän egendom och det är inte marknadsliberalt att göra dåliga affärer. Och vill man gå till val på att man är regeringsdugliga och ekonomiskt ansvarstagande är det en dålig idé att sälja ut verksamheter till underpris.

Moderaterna på riksnivå verkar ha insett det problemet. De senaste åren har man i flera debattartiklar poängterat att partiet ska fokusera mindre på driftsform och mer på kvalitet och nytta för skattebetalarna. Men när verksamheter fortsätter att gå för underpriser stänker det även på Fredrik Reinfeldt.

I det senaste fallet med hemtjänsten hänvisar finansborgarrådet Sten Nordin (M) till en oberoende värderingsman som uppskattat värdet på verksamheten. Nu funderar han högt på om staden i framtiden inte bör anlita minst två värderingsmän.

 

Det finns dock ett betydligt enklare sätt att ta reda på marknadspriset: nämligen att vända sig till marknaden. Ett auktionsförfarande skulle visserligen kunna hota ambitionerna att få fler mindre aktörer. Men om slutresultatet, som i fallet med vårdcentralen Serafen, ändå blir att verksamheten säljs vidare till en stor koncern är det bättre att vinsten hamnar hos staden.

Hur har alliansen lokalt kunnat trampa så snett? Nationalekonomen Andreas Bergh har i sin bok Den kapitalistiska välfärdsstaten visat att upphandlingar generellt leder till rationaliseringsvinster. Vinsterna tycks dock utebliva i vissa kommuner.

Berghs tolkning är att det beror på att man där låter ideologi gå före ekonomi.

 

Kan det vara förklaringen även i Stockholm? Det paradoxala är i så fall att alliansen spelat sina politiska motståndare i händerna. Från borgerligt håll försöker man inför nästa års val måla ut Vänsterpartiet som ett extremt parti på grund av dess motstånd mot vinst i välfärden.

Men när man själva i bästa fall framstår som privatiseringsfundamentalister och i värsta fall som "crony capitalists" som gynnar närstående är det svårt att vinna striden om verklighetsbilden.

Räkna med att Serafen, Kulturkrabaten och Vantörs hemtjänst kommer att förfölja alliansen in i valrörelsen.