Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Även här är muslimer offer för fanatikerna

Svenska muslimer drabbas ofta hårdast av fundamentalister som vill styra över andras liv.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Övningsgranater i östra Paris, skottlossning i Provence, avhuggna grishuvuden på Korsika och misstänkt mordbrand i Aix-les-Bains. Ökningen av islamofobiska attacker mot moskéer i Frankrike efter attentatet mot Charlie Hebdo är oroande.

Men debatten efter dådet ger ändå hopp om att försöken att så split mellan olika grupper inte kommer att lyckas. Visst finns det exempel på dumheter, men överlag framstår diskussionen som betydligt smartare än efter 11 september.

När en imam exempelvis ville ta avstånd från dåden i Frankrike i Studio Ett kom motfrågan snabbt från programledaren: "Varför känner du att du måste göra det?"

De flesta tycks inse att detta inte är en civilisationernas kamp mellan islam och väst, utan att jihadisterna tvärtom är ett hot mot alla. Många har också klokt påpekat att merparten av alla offer för det islamistiska våldet själva är muslimer.

Även i Sverige är det ofta muslimer eller personer med muslimsk bakgrund som drabbas värst när fundamentalister vill styra över hur människor lever sina liv - om än inte med Kalasjnikovs.

 

I Stockholmsförorten Tensta har mer konservativa och fundamentalistiska muslimska grupper fått större inflytande de senaste 15-20 åren. Därmed har konserterna blivit färre, kjolarna längre och kvinnornas kafébesök mer sällsynta. Det menade Nalin Pekgul, tidigare S-politiker och Tenstabo sedan 1980, när jag intervjuade henne i höstas för ledarredaktionens podcast.

Pekgul berättade upprört om en tolvårig flicka med slöja som fick frågan om varför hon är naken för att hon bär jeans. Om kvinnan som fick glåpord kastade efter sig när hon åt ett äpple under ramadan. Och om den bangladeshiske mannen som går upp i ottan och tvättar för att tvättstugan numera betraktas som kvinnornas område.

En av hennes berättelser etsade sig fast extra tydligt hos mig. Den om den syriske gamle mannen som tog sin döende hustru på en promenad för att hon skulle få frisk luft och som fick höra fundamentalister skrika efter henne: "skäms du inte gamla kärring, gå utan sjal".

 

Nalin Pekgul är hård i sin kritik av svenska politiker som hon menar bidragit till att friheten minskat för många människor i Tensta och andra förorter. Ibland är hon närmast oförsonlig. Som i sina attacker mot bostadsminister Mehmet Kaplan, MP. Jag förstår att hon väcker känslor.

Men Pekguls röst är viktig i en tid när många svenskar radikaliseras och reser till Syrien och Irak för att strida med jihadistgrupper som IS.

En del tycks dock tycka att hon inte bör uttala sig överhuvudtaget. När det började brinna i en moské i Eskilstuna på juldagen skrev jag en bloggpost om hur staten måste hjälpa till att skydda moskéerna.

 

Då svarade Rashid Musa, ordförande för Sveriges unga muslimer, snabbt att jag inte var trovärdig i frågan. Genom att jag intervjuat Pekgul hade jag bidragit till att muslimer utsattes för hatbrott och diskriminering, skrev han på organisationens hemsida.

Att både bekämpa islamofobi och samtala med en muslim som kritiserar mer konservativa muslimer är tydligen inte möjligt.

I beg to differ.

I själva verket närs islamofoberna och fundamentalisterna av varandras framgångar. Därför finns ingen motsättning mellan att försvara Nalin Pekguls rätt att inte bära slöja - och att värna hennes mors rättighet att göra just det.

Att låta rädslan för islamofobi tysta kritik mot fundamentalisterna vore tvärtom ett svek mot Sveriges muslimer.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!