Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Att tjata om Greta är klimatdebatt för lata

Greta Thunberg vid en klimatdemonstration i Hamburg i mars. Foto: DANIEL REINHARDT / AP TT NYHETSBYRÅN

Klimatfrågan är torr och trist, medan Greta Thunberg är ung och intressant. 

Hennes anhängare borde dock följa sin idols uppmaning: lyssna på forskarna.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Varför får klimataktivisten Greta Thunberg så mycket uppmärksamhet? Den surmagade frågan ställs då och då i debatten.

Det självklara svaret är förstås att hennes ensamma skolstrejk under loppet av ett drygt halvår har vuxit till en massrörelse; en fredag härom månaden demonstrerade över en miljon människor världen över. 

Men det finns nog även en mer jordnära förklaring till det stora intresset: Klimatfrågan är så förbaskat krånglig.

Ska man rapportera om ämnet behöver man sätta sig in i koldioxidnivåer mätt i miljondelar, EU:s system för utsläppshandel och FN:s klimatpanels olika scenarier.

Bara förkortningarna räcker för att få gråa hår. Inte nog med att man bör ha ett hum om vad begrepp som LULUCF, BECCS och DACCS står för, man ska dessutom skriva medryckande texter om dem.

Om man mot förmodan lyckas, kvarstår ändå det grundläggande problemet: att klimatförändringarna är en katastrof i slowmotion. Det är svårt att göra en traditionell nyhet av att havsnivån fram mot slutet av seklet kan ha stigit med en meter.

Greta Thunberg möter världsledarna

Fenomenet Greta är däremot en perfekt story. Hon är den oskyldiga flickan som står upp mot en ansvarslös vuxenvärld. Med sin handskrivna skylt och sin gula regnjacka har Greta Thunberg blivit en symbol i sig. Medierna släppte efternamnet för länge sedan, nu behöver de inte ens publicera hennes porträtt längre; när Thunberg tog tåget till Bryssel nöjde sig en belgisk tidning med att sätta flätorna på förstasidan.

Dessutom finns hela tiden nya saker att rapportera om: talet inför Europaparlamentet, mötet med påven, att Time utsett henne till en av världens 100 mest inflytelserika personer...

För professionella tyckare - sådana som jag - är Greta Thunberg en rik källa att ösa ur. Hon löser bekymret för dem som känner att de borde skriva om klimatförändringarna men inte riktigt pallar att sätta sig in i sakfrågan. 

Borde hon inte gå i skolan i stället? Varför behandlar medierna henne som en expert? Vad säger hatet mot henne om vår samtid? 

Se där några fräcka frågeställningar som kan besvaras utan någon egentlig inläsning - låt oss kalla det klimatdebatt för lata.

Pseudofrågor diskuteras

Visst kan man förundras över en del av kritiken från höger mot Greta Thunberg. Medan Greenpeace-aktivister firar sig upp i skorstenar och Extinction Rebellion lamslår trafiken i London är Thunbergs manifestation i det närmaste folkpartistisk i sin präktighet. Hon har inte bara fått skolans tillstånd för sin ”strejk”, hennes viktigaste budskap är dessutom att politikerna bör lyssna på forskarna. Ändå målas hon ut som någon slags vänsterlutande alarmist.

Men själv är jag mest förvånad över den uppmärksamhet som ges personen Greta Thunberg av dem som faktiskt vill se mer kraftfulla klimatåtgärder. 

I förra veckan ägnade Dagens Nyheters ledarsida inte mindre än två texter åt analysera vreden mot Greta Thunberg, tydligen ska det vara extra illa i sociala medier samt bland anonyma restauranggäster.

Greta Thunberg framstår lite som en nutida Kassandra. Hennes uppmaning är tydlig: ”Lyssna på forskarna och skynda er, vi har bara några få år på oss”.

Men till och med hennes anhängare svarar med att diskutera pseudofrågor. 

Förlåt, Greta. Nu har jag skrivit en sådan text till.

En industriell mobilisering lik den under andra världskriget behövs för att klara klimatmålet, förklarar miljöekonomen Jonas Grafström i Ledarsnack.