Patrik Kronqvist
I oktober 2013 avfärdade Annie Lööf ett blocköverskridande samarbete med Stefan Löfven på tydligast möjliga vis.
”Jag äter hellre upp min högra sko än blir ett stödhjul åt Socialdemokraterna”, sa hon till Expressen.
Knappt åtta år senare fullbordas Centerpartiets u-sväng i regeringsfrågan i samma tidning. I en intervju med politikreportern Tomas Nordenskiöld öppnar Annie Lööf nu för att själv ta plats i en S-ledd regering.
Beskedet från C-ledaren är ett fall framåt.
Under den gångna mandatperioden har Annie Lööf spelat charader. Trots att Centerpartiet släppte fram Stefan Löfven som statsminister, att partiet har gjort långtgående sakpolitiska överenskommelser i Januariavtalet och att man stöttar den rödgröna budgeten har Lööf insisterat på att C har någon slags oppositionsroll gentemot regeringen.
Besynnerligt nog har medier stundtals också behandlat Annie Lööf som om hon inte vore en del av regeringsunderlaget – som i söndagens Agenda. Måndagens besked från C-ledaren öppnar för ett tydligare ansvarsutkrävande.
Tyvärr fortsätter dock Annie Lööf att på andra sätt förneka de parlamentariska realiteterna.
Inför nästa riksdagsval ser nu Liberalerna ut att stötta Ulf Kristersson som statsministerkandidat. Det betyder att en eventuell S-ledd regering efter 2022 kommer att ha ett ännu större behov av Vänsterpartiets mandat än i dag.
Men väljarna ska inte behöva läsa mellan raderna för att förstå vad en röst på C skulle innebära.
Ulf Kristersson, Ebba Busch och Nyamko Sabuni har med rätta fått kritik för att de försöker spela ned det inflytande som Sverigedemokraterna skulle få över en högerregering. Men utfästelserna om att Vänsterpartiet inte skulle få betydande makt över en Löfven-regering är minst lika verklighetsfrånvända.
Trots det låtsas Annie Lööf som att hon inte kommer att behöva smutsa ned sig genom att samarbeta med V.
Centerpartiet vill inte budgetförhandla med partiet, deklarerar hon. En anledning är att de står alltför långtifrån varandra i den ekonomiska politiken.
Men att Nooshi Dadgostar och Annie Lööf är varandras motpoler i frågor som skattetryck och valfrihet i välfärden betyder ju inte att Vänsterpartiet kommer att agera dörrmatta när Centerpartiet vill införa nya rutavdrag för, säg, hunddagis och nagelmanikyr. Snarare tvärtom.
Genom sitt utspel avslöjar därmed Annie Lööf ofrivilligt hur bräcklig och märklig en S-MP-C-regim med stöd av Vänsterpartiet skulle bli: Regeringsalternativet för dig som vill privatisera och förstatliga välfärden på samma gång.
I intervjun framskymtar det faktiskt att Annie Lööf egentligen inser vilken roll som Vänsterpartiet spelar. För första gången markerar hon tydligt ett större ideologiskt avstånd mot Sverigedemokraterna än mot Vänsterpartiet.
Hennes ordval är också intressanta. Med SD ”kommer hon inte samarbeta eller budgetförhandla”. Med V kommer hon inte ”vilja budgetförhandla”. Det är en betydande skillnad.
Det är svårt att tolka utspelet på ett annat sätt än Annie Lööf bereder marken för ett närmare samarbete med Vänsterpartiet.
Men väljarna ska inte behöva läsa mellan raderna för att förstå vad en röst på C skulle innebära. Annie Lööf borde sjunga ut redan nu.
Hon kommer inte att ha åtta år på sig att svälja vänsterskon.