Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Patrik Kronqvist

Alliansen fegade ur om hyresregleringen

Bostadspolitik är regeringens allra sämsta gren. Trots nästan åtta år vid makten har den inte lyckats få bukt med bostadskrisen.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Tvärtom har alliansen gjort en redan orörlig bostadsmarknad närmast bottenfrusen genom att sänka fastighetsskatten och höja flyttskatterna

 

Bostadsminister Stefan Attefall, KD, har låtit göra många utredningar – i skrivande stund närmare sjuttio stycken. Det har han hånats grundligt för. Men det finns poänger med utredningsglädjen, djävulen sitter ofta i detaljer som bullerregler och särkrav.

Det som är märkligt är i stället hur Attefall i sin iver att lösa bostadskrisen vänt på varenda småsten, men inte ens gjort en ansats att snegla under den bautasten som stavas hyresreglering.

Privata initiativ får ta vid där Attefall hukar. På torsdagen presenterade Bokriskommittén – med namnkunniga experter som Hans Lind, professor i fastighetsekonomi, och Barbro Wickman-Parak , före detta vice Riksbankschef – sin slutrapport.

 

Det finns en stor risk att deras slutsatser avfärdas direkt då kommittén finansierats av Fastighetsägarna samt handelskamrarna i de tre storstäderna. Men det vore synd.

Kanske är rapportens största värde är att den gör upp med ett kvarvarande synsätt från Miljonprogrammet: att nybyggen på egen hand kan lösa bostadsbristen. För inte ens om byggandet tar rejäl fart kan nyproduktion stå för mer än en mindre del av beståndet. Samtidigt som planreglerna förenklas måste utnyttjandet av och rörligheten mellan de bostäder som redan finns alltså öka.

För att åstadkomma det vill kommittén bland annat ersätta flyttskatterna med höjd fastighetsskatt. Huvudnumret är dock ett förslag om en gradvis övergång till mer av marknadshyror. Genom att hyrorna får höjas med maximalt fem procent per år ska en marknadsnivå till slut nås.

 

Skyddet för hyresgäster ska dock vara fortsatt starkt. Besittningsskyddet består och det ska vara möjligt att pröva hyresnivån i domstol.

För att mildra de sociala effekterna vill kommittén också se ett tillfälligt bostadsbidrag för hushåll med lägre inkomster. Finansieringen ska ske genom en skatt på gynnade fastighetsägare.

I debatten ligger bevisbördan av naturliga skäl oftast på dem som vill införa mer av marknadshyror. Men det vore välgörande om hyresregleringens försvarare ibland ställdes till svars för de katastrofala effekterna av den nuvarande ordningen.

Det är med dagens system man måste köa längre för en lägenhet än vad som krävdes för att få en Trabant i gamla DDR.

 

Det är med dagens platta hyresstruktur som innerstädernas högutbildade, infödda äldre får sitt boende subventionerat av ytterstadens invandrare och småbarnsfamiljer.

Och det är dagens hyresreglering som gjort att över 100 000 privata hyresrätter har ombildats till bostadsrätter de senaste trettio åren bara i Stockholm.

Bostadspolitiken har tagit en märklig vändning i Sverige de senaste 25 åren. Samtidigt som staten i praktiken har slutat att subventionera nybyggen har den fortsatt att subventionera dem som bor i existerande bostäder genom konstlat låga hyror och generösa ränteavdrag.

 

Det behövs en ny ordning där huvudregeln är att människor med normala inkomster betalar för sitt eget boende fullt ut. Mer av marknadsprinciper krävs, inte trots att bostad är en social rättighet, utan just därför. Planekonomin har bevisat sina brister allt för länge.

En regering som fegar ur i den frågan kan knappt kallas borgerlig.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!