Patienter måste lära sig att veta hut - eller gå hem

Foto: OKÄND
Foto: AARON HARRIS / AP CP

Patienters rättigheter i all ära - låt oss tala om personalens rätt att slippa rasister och andra knölar.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det råder tandläkarbrist i Dalarna. Men till Folktandvården i Avesta flyttade nyligen två unga förmågor, "Jasmine" och "Sara". Nu funderar de på att sluta. De har fått nog av alla de rasistiska tillmälen som de får på stan och från patienter, skriver Dala-Demokraten

Avesta är inte unikt vad gäller bigotta patienter. Folktandvården i Dalarna har hört liknande vittnesmål från Ludvika, Rättvik och Älvdalen. 

I själva verket är problemet spritt, både geografiskt och över välfärdssektorn. Apotekskedjor berättar för SVT att rasism och diskriminering mot anställda är ett växande arbetsmiljöproblem. 

Rent generellt har välfärden börjat plågas alltmer av krävande och oregerliga kunder och patienter. Det handlar om blonda herrar som inte vill behandlas av muslimska läkare, kvinnor som inte tolererar manlig vårdpersonal, sexistiska och allmänt ohövliga patienter.

Det eviga kunden-har-rätt-perspektivet

Beredskapen för sådant är inte alltid god. Svensk vårdfilosofi och -politik har i decennier kretsat kring begrepp som patienten i centrum, patientens rätt, fritt val och kundperspektiv. 

Och, som en läkare med etikfokus säger i en krönika av Aftonbladets Peter Kadhammar: Ingen hade föreställt sig att det skulle behövas rättigheter för personalen mot patienter.  

Apotekskedjor har börjat polisanmäla rasistiska angrepp mot personalen. Det är alldeles utmärkt personalpolitik som visar att arbetsgivaren skyddar och värderar sina medarbetare. Men det behövs en bredare diskussion, både politiskt och inom professionerna, om hur man kan balansera patientens behov och rättigheter mot de anställdas rätt till en arbetsplats som är fri från rasism, diskriminering och aggressivitet. 

Visa ut patienter och kunder 

Personalens rätt och status behöver uppgraderas. Det måste sägas klart att de har rätt att kräva respekt - möjligen krävs det utbildning i en ny attityd. 

Ociviliserade personer måste kunna avvisas om de beter sig illa. Med kraft, om så behövs. De får helt enkelt utnyttja sin valfrihet och söka sig till någon annan vårdgivare. 

Samtidigt; de som väljer att arbeta i vård och omsorg träffar på dementa och psykiskt sjuka, missbrukare och människor i akut chock. I vissa lägen kommer personal tvingas att bita ihop och stå ut med svineri, om inte annat för att den egna yrkesetiken kräver det. 

Som motvikt till detta måste chefer och arbetskamrater bygga robusta skyddsvallar: vara uppmärksamma när kolleger blir utsatta, själva säga ifrån på skarpen. Det måste finnas en solidarisk infrastruktur, nätverk, möjligheter att tala av sig.

Efter artikeln i Dala-Demokraten har Jasmine och Sara i Avesta fått blommor och presenter av patienter som vill visa sitt stöd. Kolleger från andra platser har hört av sig för att ge support och berätta sina egna historier om rasism på jobbet. 

Det är en början. 


Läs också:

Peppiga broscher skyddar inte vårdpersonal mot våld