Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Påsskatten ger miljökampen dåligt rykte

Många som Expressen pratat med är positiva till nya skatten - trots höjningen.
Matkassar, traditionsenligt använda som soppåsar. Sedan bränns de och blir fjärrvärme. Foto: TT NYHETSBYRÅN
Finansmarknadsminister Per Bolund (MP)Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES

Plastpåsskatten framstår som godtycklig - en förevändning för staten att dra in pengar. Det är dumt spelat om politikerna vill ha med folket på den gröna resan.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Första maj 2020 går Sverige in i en ny epok: post-plastpåseväldet. Januaripartierna inför nya skatter på plastpåsar i detaljhandeln - 3 kronor för de stora och 30 öre för de små. Det motsvarar en slutlig kostnad för plastbärkassar på cirka sju kronor. 

Varför? ”För att minska problemen med nedskräpning och förorening i naturen och haven”, säger finansmarknadsminister Per Bolund (MP). ”Det strandar valar som har 80 plastkassar i magen.”

Sverige måste förvisso ställa om på många gröna sätt. Men dagens samhälle är impregnerat med plastförpackningar. Varför siktar regeringen in sig just på svenskens bärkasse?

Plastkassar i Sverige slängs oftast inte i världshaven utan återanvänds som soppåsar. Soporna bränns och energin används till fjärrvärme. Det är inte optimalt - vi borde återanvända mer avfall. Men en sådan omställning är inte avhängig plastbärkassarnas vara eller icke vara. 

Plastpåsar bättre än ekologisk bomull

Vilken effekt kommer då att uppnås med skatten? Det vet regeringen väldigt lite om, att döma av promemorian ”Skatt på plastpåsar”.

Ingen har riktig kläm på hur priskänsliga kunderna är, påsmässigt. Och så är frågan vad de som ratar plastpåsen ersätter den med. En ekologisk bomullspåse med glada gurkor på?

Det vore olyckligt.

Enligt en dansk studie måste en ekologisk bomullskasse bäras hem från affären mer än 20 000 gånger för att bli lika ”grön” som en vanlig plastpåse. För en icke ekologisk bomullspåse: 7 100 gånger.

Det finns mycket bättre alternativ, som påsar i återvunnen polyester. Men vad väljer kunderna? 

Regeringen vet inte vad miljöeffekten blir, summa summarum. Det beror helt på ”hur konsumenter ändrar sitt beteende, både beträffande vilka kassar som man ersätter plastbärkassen med och hur ofta dessa kassar används.” 

Regeringen famlar. Men Konjunkturinstitutet bedömer, i sitt remissvar, att skatten kommer att öka resursförbrukningen. Bland annat kommer ju människor att köpa andra plastpåsar att slänga soporna i.

Påsskatten - mest en pengafråga? 

Tunna påsar ska, som sagt, också beskattas. Om de börjar ratas av kunderna kan man befara att matsvinnet ökar, när jonglerande konsumenter tappar tomater och persikor i golvet.

Matsvinn är dåligt för klimatet - och för butikernas ekonomi. Så det vore förvånande om butikerna faktiskt tar betalt för småpåsarna.

Och vill de kräva sju kronor för en bärkasse om det leder till muttrande kunder i kassan? 

Kostnaden kommer att övervältras på kunden, slår regeringen fast. Men om det görs via höjt pris på kassar ”eller genom att slå ut kostnadsökningen på övriga varor” - ingen som vet.

Ingen kirurgisk precision, direkt. ”Grön skatteväxling” heter det, men huvudsyftet tycks vara pengarna - inte miljön. 

Politiker måste få med sig folk på en krävande resa mot ett hållbart samhälle. Då är det dumt att reta upp dem eller lura dem att slåss mot väderkvarnar.