Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Partiet går före landet när S slaktar pensionssystemet

Finansminister Magdalena Andersson (S) och socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) begick presskonferens för att lovsjunga sitt pensionstillägg.Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Pensionärer blir en allt större andel av väljarkåren. Här demonstrerar en grupp för högre pensioner framför riksdagen i Stockholm (10 september)Foto: AMIR NABIZADEH/TT / TT NYHETSBYRÅN

Stefan Löfven sabbar pensionssystemet för att vinna röster. Nu väntar en era av ohållbar pensionspopulism.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

När regeringen vill att en nyhet ska gå lite under radarn kan den få för sig att släppa den sent på fredagseftermiddagen, i hopp om att medierna då har börjat ta helg. 

Men när två S-märkta statsråd, finansminister Magdalena Andersson och socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi, begår en presskonferens klockan 11 på fredagsförmiddagen anar man att de vill ha uppmärksamhet.

Det ville de sannerligen i går. Det handlade om ”våra äldre”, som Andersson älskar att säga, som ”har slitit ett helt yrkesliv” för en låg lön. Regeringen föreslår nu ett pensionstillägg med upp till 600 kronor i månaden för dem som får mellan 9 000 och 17 000 i allmän pension. 

Det handlar om den så kallade ”LO-puckeln” som Expressens ledarsida kunde berätta om redan för ett år sedan. Reformen omfattar 1,2 miljoner pensionärer, enligt regeringen.

Det här är vad Socialdemokraterna slogs för att få in i januariavtalet: ett pensionstillägg till partiets kärnväljare. Och det ska finansieras över statsbudgeten.

Nu hotar en era av pensionspopulism.

Det sista kan låta tekniskt, men den manövern utgör i själva verket ett dråpslag mot Sveriges ståtliga pensionssystem, som efter en evighet av utredningar sjösattes 1999, till omvärldens häpnad och avund.

Tanken har varit att systemet, undantaget grundskyddet, ska vara oavhängigt statsbudgeten och finansieras med avgifter: Den summa pengar du pumpar in under ditt arbetsliv, plus avkastning, är vad du får ut som pensionär. 

Det är ett hållbart system över tid som borgar för rättvisa mellan generationerna – det är en av de stabiliserande pelarna i svensk ekonomi. Den hugger regeringen nu in på, med stöd av samarbetspartierna Centern och Liberalerna - och med Moderaternas och Kristdemokraternas goda minne.

Nu hotar en era av pensionspopulism. Dörren till statens skattkammare har har öppnats på glänt och kommer svårligen att kunna stängas. I ställer lär partier i varje valrörelse slåss om de många seniorerna i väljarkåren med löften om fler tillägg till väl valda grupper. 

Det är ofattbart oansvarigt och girigt.

Det hade Socialdemokraterna vetat, om man hade brytt sig om att utreda frågan.

Socialdemokraterna hävdar att de lägsta pensionerna måste höjas för att ”öka respektavståndet” mellan dem som har slitit ett helt yrkesliv och dem som inte har gjort det. Men dels har man själv höjt garantipensionen, dels har avståndet - som Pensionsmyndigheten påpekar i ett återhållet dräpande remissvar – faktiskt ökat över tid och kommer att öka ytterligare när pensionsåldern höjs. 

Det hade Socialdemokraterna vetat, om man hade brytt sig om att utreda frågan. Men vikten av noggranna utredningar, som regeringen ständigt pekar på när den kritiseras för att inte komma till skott inom kriminalpolitiken, var här som bortblåst. Det fick räcka med en intern promemoria.

Stefan Löfven sätter morgondagens pensionärer i skuld för att hålla dagens väljare på gott humör. Och han gör det med en nonchalant gäspning.