Kyrkoledare som begår grova bedrägeribrott, en partiavdelning som tas över i en kupp och en riksdagsledamot som dras in i en utredning om mordförsök.
Bilden som reportern Federico Moreno tecknade av läget i norra Botkyrka i torsdagens Expressen var mörk. Där har parallellsamhällen växt fram som till stor del kontrolleras av familjer i maffialiknande strukturer.
Om integrationen ska fungera måste Sverige förstå hur betydelsefull släkten eller klanen är för många invandrargrupper. Det var författaren Per Brinkemos viktigaste budskap när jag intervjuade honom för ledarredaktionens podcast (Expressen 7/6).
I stora delar av världen är det klanen eller ätten som står för trygghet och skydd, medan staten ses som ett hot. Tilliten till människor utanför den egna gruppen är också ofta låg.
I Sverige är läget det omvända. Välfärdssystemet har i hög utsträckning gjort oss oberoende av familjen och tilliten till såväl staten som andra människor är internationellt sett mycket hög.
Detta brukar lyftas fram som en viktig förklaring till Sveriges framgångar. Länder med hög social tillit har i regel lägre brottslighet, jämnare inkomstfördelning och en bättre ekonomisk utveckling.
Men tillit är djupt liggande värderingar som inte förändras per automatik bara för att människor passerar en landsgräns. En nyckel till lyckad integration är därför att få nyanlända att lita mer på stat och medmänniskor.
Forskningen ger visst skäl till optimism. Turkar blir exempelvis mer tillitsfulla när de flyttar till Danmark (ett annat högtillitssamhälle), om än inte lika tillitsfulla som danskarna själva.
Men Expressens artikelserie "Utanförskapet inifrån" visar hur tilliten till staten snabbt eroderar i Sveriges 15 särskilt utsatta områden. Där vill människor inte ställa upp som vittnen och polisen har svårt att sköta sitt jobb. I stället växer parallellsamhällen fram – ofta med etniska förtecken, som i norra Botkyrka.
Frågan är också vad som kommer att hända när köerna nu växer i hela mottagningssystemet efter höstens kraftiga flyktingvåg till Sverige. En förklaring till att svenskar fortsätter att hysa tilltro till det offentliga är ju att många upplever att välfärdssystemet – trots sina fel och brister – fortfarande levererar en hel del för skattepengarna.
Men kommer de som nu väntar på uppehållstillstånd få samma bild? Är det välfärdsstaten som löser deras problem? När statsminister Stefan Löfven blåser till strid för "den svenska modellen" är det en idealbild han målar upp. I Sverige gör man sin plikt och kan därmed kräva sin rätt.
I verkligheten är bostadsbristen nu så skriande att desperata flyktingar betalar stora summor för svartkontrakt till och med på mindre orter som Nybro och Krylbo. Andra köper i stället svarta adresser för att åtminstone få rätt till etableringsersättning och SFI-studier. De nyanlända som däremot troget väntar i kön lär få bo kvar länge på flyktingförläggningen. Vad kommer deras reaktion att bli? Att det är häftigt att betala skatt?
Lika illa ser det ut på arbetsmarknaden. Regeringen satsar på validering och branschprogram, men för många flyktingar med låg utbildning kommer det vara svårt att någonsin få ett vitt jobb.
Den svarta ekonomin är det verkliga snabbspåret in i Sverige. Det bådar inte gott för kampen mot parallellsamhällena.
Läs också: Sverige har blundat för klanernas makt
Läs också: Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.