Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Överge drömmen om att alla kan gå i vanlig klass

Den dansante Björklund har gjort en tvärvändning nu igen, men han twistar åtminstone åt rätt håll.

Jan Björklund (L) har rätt i att fler elever borde undervisas i särskilda undervisningsgrupper. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

På Liberalernas riksmöte i Västerås förra helgen gick Jan Björklund till storms mot principen att alla barn så långt det är möjligt ska gå i vanliga skolklasser.  

Möjligen hade den lättrörlige Björklund inspirerats av pedagogikprofessor Inger Enkvist, som nyligen skrev i Svenska Dagbladet: "Steg för steg har specialklasser lagts ner och elever med alla typer av problem har integrerats i vanliga klasser, oavsett omständigheterna." 

Enkvist berättar om ett fall där det krävs flera vuxna som byter av varandra för att hindra en lågstadieelev från att gå till attack. Arbetsmiljöverket kräver två reträttvägar för de vuxna och att inga vassa föremål ska finnas i elevens närhet.

I Dagens Samhälle skriver en mamma om hur hennes 7-årings klasskamrat får okontrollerade, våldsamma utbrott. När hon larmade hos skolledningen fick hon svaret: Inget kan göras, skolan ska anpassas till alla elevers behov, alla ska inkluderas.

Både vänster och höger tappar fokus

Enskilda elevers rätt att gå i vanlig klass sätts före andra elevers rätt till effektiv skolundervisning, som Inger Enqvist sammanfattar läget.

Det kan ses som orättvist ur klasskamraternas perspektiv. Ur ett samhällsperspektiv är det helt uppochnedvänt.

Vi har en skattefinansierad skola och skolplikt för att kunna säkra landets framtida kompetensförsörjning. Snofsigare än så är det inte. Undervisningen är a och o. 

Elever som förhindrar effektiv undervisning i klassrummet, av olika skäl, måste kunna utbildas på annat sätt. 

Men som vanligt har både vänster och höger tappat helhetsbilden. Vänstern vill framför allt ha jämlikhet och sammanhållning medan högern värnar individens rätt gentemot systemet. 

Och som vanligt rasar Jan Björklund mot sin egen gärning som utbildningsminister. Elever med vissa funktionsnedsättningar förlorade sin rätt till särgrundskola och pekas numera, genom Björklunds skollag, i riktning mot den vanliga grundskolan. L-ledaren ville också stärka föräldrars rätt att bestämma skolformen för sina barn. 

De flesta mår bättre i särskilda undervisningsgrupper

Jan Björklund omfamnade således det inkluderande perspektivet, där en elevs svårigheter anses vara en följd av bristande skolmiljö: med rätt anpassningar löser det sig. I den andan jobbar numera två av tre kommuner aktivt med att dra ner på särskilda undervisningsgrupper och i stället inlemma elever med stödbehov i den vanliga klassen, enligt Skolverket.

Det inkluderande perspektivet måste självklart finnas med i skolans värld. Men det måste balanseras av pragmatism; undervisningen måste fungera.

Dagens brist på speciallärare och specialpedagoger ökar dessutom risken för att inkluderingen blir ett svek mot elever som behöver stöd och anpassning. Enligt Skolinspektionen får elever som flyttas till specialklasser nämligen "så gott som alltid" en bättre skolsituation, både betygsmässigt och socialt.

Hur kan den lösningen inte vara att föredra?

 

Läs också:

Dagens skola gör barn som kämpar till förlorare

 

Fotnot:

I tv-spelaren ovan syns senaste avsnittet av Ledarsnack. Denna gång om snabbtågens välsignelse.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!