Politik är inte rättvist. Fråga bara Liberalerna. Händelseutvecklingen har gett partiet rätt på flera centrala punkter.
Redan år 2011 varnade dåvarande folkpartiledaren Jan Björklund för att fasa ut kärnkraften med hänvisning till Tysklands växande beroende av rysk gas: ”Rysk gas har två nackdelar. Den ena är att det är gas, den andra är att den är rysk”.
Inga har varit lika tydliga kärnkraftsförespråkare som Liberalerna. Och nu har vi fått facit efter den senaste nedläggningen av reaktorerna Ringhals 1 och 2.
Under tisdagen nådde elpriset nya toppnivåer på sju kronor per kilowattimme i södra Sverige. S-regeringen vill få oss att tro att rekordpriserna på el och bränsle beror på Putin – ”Putinpriser” – men i själva verket är det politiska beslut som påverkar mest.
Norra Sverige har inga ”Putinpriser” på elen – märkligt, eller hur? Skälet till att södra Sverige smittas av de höga elpriserna från kontinenten är att den egna produktionen är för liten, inte minst efter att Ringhalsreaktorerna har lagts ner.
Liberalerna har också varit tidigast och tydligast med kravet på att Sverige ska gå med i Nato. Efter Putins invasion av Ukraina har svenska folket sent omsider landat i samma slutsats.
Det borde med andra ord vara skördetid för Liberalerna i opinionsmätningarna. Men i stället rasar partiet till rekordlåga 2,1 procent i SVT/Novus.
Desto bättre går det för Socialdemokraterna, som rusar i opinionen till 32 procent – den högsta noteringen på sex år. Förtroendet för statsminister Magdalena Andersson ökar också kraftigt – till 62 procent.
Vad har då S och Andersson gjort för att förtjäna ett så massivt väljarstöd? Ja, det är frågan. S-regeringens sätt att sköta säkerhetskrisen har nämligen inte imponerat.
Medan Finland har varit på tårna ända sedan Putin lämnade över sin famösa kravlista den 17 december har Sverige snarast gett intryck av att snooza. Det dröjde tre veckor innan Andersson kommenterade de ryska propåerna, och in i det sista har S upprepat de gamla talepunkterna om att Sverige inte ska gå med i Nato.
När frågan om att skicka vapen till Ukraina kom upp var svaret först ”nej”; det strider mot de svenska vapenexportreglerna. På punkt efter punkt har S-regeringen agerat senfärdigt och varit ovillig att ta in vidden av det förändrade säkerhetsläget.
Ändå flockas väljarna runt S och Magdalena Andersson. Det är faktiskt svårt att förstå. Det är samma besynnerliga folkliga uppslutning som bakom Löfven och Tegnell i samband med pandemins utbrott våren 2020.
Det hör visst till politikens naturlagar att det ska se ut på det här sättet. När det är kris sluter väljarna upp bakom den sittande statsministern och regeringen. Men rättvist är det sannerligen inte. Fråga bara Liberalerna.