Ola Wong
Putin och Kinas kommunistparti (KKP) inledde året fulla av självförtroende och förakt för Väst. President Xi Jinping presenterade Peking-OS som en reklamskylt för Kommunistpartiets nollcovid-policy och invasionen av Ukraina skulle bli beviset för att Ryssland var återfött som imperium.
Nu brottas Xi med förlamande lockdowns och Putins stridsvagnar exploderar som kinapuffar. Shanghai, denna fantastiska rika megastad som jag bodde i många år, har i skrivande stund förvandlats till en folktom öken där drönare uppmanar stadsborna som är inspärrade i sina lägenheter att ”tygla själens längtan efter frihet”.
Det jäser bland medelklassen på ett sätt som det inte har gjort på årtionden. Bilder på hur säkerhetspersonal i vita rymdkläder spöar upp stadsbor som försökt smita ut efter mat kommer vara svåra att glömma även när situationen lugnat ner sig. Ekonomin verkar skakig.
Både Putin och Xi anser att de har historiska uppdrag att återupprätta sina länders kränkta ära och expandera efter vad det anser vara rättmätiga anspråk. De har byggt upp sina arméer och propagandamaskinerier en rasande takt för att förverkliga sina planer. Det är så det brukar gå när man koncentrerar all makt i en stark ”ofelbar” ledares händer.
Kinas kommunistparti och Putin ser USA som sin huvudfiende och de gör allt för att undergräva landets militära allianser, eftersom de är det enda som står i vägen för den nya världsordning man strävar efter. Det är därför bägge länderna skyller kriget i Ukraina på Nato.
Den uppfattningen har också en farlig jordmån i Väst. Statsvetaren John Mearsheimers föreläsning ”Why is Ukraine the West’s fault” har mer än 24 miljoner visningar på Youtube (det är samme Mearsheimer som varnade för ökad konfliktrisk mellan Frankrike, Tyskland och Storbritannien efter murens fall…).
En positiv sak med postkolonial analys är att den synliggör den ingrodda föreställningen i Väst att alla andra folk saknar agens, som om de vore passiva bifigurer i den vite mannens historia. Detta leder till en övertro på Västvärldens inflytande.
En följd av den attityden är att man inte vågar försvara sina intressen mot ekonomisk eller militär krigföring av rädsla för att provocera, inte lyssnar på åratal av helt öppna krigshot och extremt våldsam retorik från Xi och Putin; eller får panik när Joe Biden säger självklara sanningar som att president Putin inte kan sitta kvar.
Väst bör göra klart att dåligt uppförande straffas, och minska beroendet av Kina.
I verkligheten är det sedan länge tydligt att det är Peking och Moskva som har en vision och agerar, medan Väst i bästa fall reagerar. Det var först 2014, efter Rysslands första invasion av Ukraina, som Nato placerade en liten styrka amerikanska soldater i Öst- och Centraleuropa.
Västvärldens kombination av rädsla och självupptagen arrogans har i sin tur möjliggjort Putins krig mot Ukraina och gett spelutrymme åt KKP. Eftergiftspolitik skapar aggression.
Angela Merkels ”Wandel durch Handel”, förändring genom handel, har bara stärkt den auktoritära sidan och gjort demokratierna beroende av diktatorer. Författaren Anne Applebaum sammanfattade läget i en essä i tidskriften The Atlantic: Om inte världens demokratier försvarar sig tillsammans kommer auktokratins krafter att förgöra dem.
Men det är först nu, när Europa stirrar ner i avgrunden, som man så smått börjar komma till insikt.
EU:s Ursula von der Leyen förklarade på ett toppmöte nyligen att Kina stod vid ett vägval som kommer att definiera deras framtida relationer, och hon kom med en illa dold varning om att Peking riskerar massflykt av europeiska företag genom att ta Rysslands sida.
Xi å sin sida uppmanade EU till att respektera Rysslands säkerhetsintressen och föra en ”självständig politik gentemot Kina” – som om européerna var viljelösa barn. Det tyder på en tja … kolonial attityd mot Europa. Joseph Borrell, EU:s utrikeschef, beskrev toppmötet som ”en dialog för döva”.
Oron för ekonomi kan leda till en viss följsamhet från Peking, men politiska misslyckanden med ledarens signatur på, som Kinas nollcovid-strategi ser ut att bli, kan också skapa ett behov för Xi att skylla på omvärlden och söka konfrontation.
Det är i vilket fall inte Väst som driver fram en sådan. Väst bör göra klart att dåligt uppförande straffas, och minska beroendet av Kina.
Rysslands agerande kommer att drivas av utvecklingen på slagfältet. Det sistnämnda kan vi påverka – genom att leverera mer vapen till Ukraina.
Ola Wong är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.