Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Öka trycket på huliganerna

Vårsol. Allsvensk premiär. Fullsatt. Men redan innan matchen mellan HIF och Djurgården hann börja tros en 43-årig Djurgårdensupporter ha misshandlats svårt i centrala Helsingborg.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

 Innan första halvlek ens var över var han död. Fyra barn hade förlorat sin pappa.

Än är det för tidigt att dra några slutsatser av den specifika händelsen. Men att dödsfallet är blott det andra på tolv år framstår som en tillfällighet. Så sent som på lördagskvällen attackerades en pub i centrala Helsingborg av tillresta supportrar och fem människor fick köras med ambulans till sjukhus.

Ingen tjänar på att problemet med våld kring fotbollsmatcher överdrivs. Majoriteten av alla fotbollsmatcher i de högsta serierna är lugna och trevliga tillställningar med få poliser närvarande. Matchernas inramning är dessutom bättre än spelet på plan. Svenska supportrar håller – till skillnad från de klubbar som de stöder – ofta hög europeisk nivå.


Men en del av
den svenska fotbollskulturen är också att det anses helt normalt att det vid vissa matcher krävs hundratals poliser för att arrangemangen ska kunna genomföras. Bilderna från centrala Helsingborg i söndags påminde snarast om Självständighetstorget i Kiev.

Företrädare för fotbollen upprepar som ett mantra att det våld vi ser i samband med matcher är samhällsproblem, inte ett fotbollsproblem. Det är bara delvis sant.

Det stämmer att våldet de senaste 10-15 åren har flyttat bort från läktarna och ut på gatorna. Men den nu avlidne 44-åringen hade knappast överfallits mitt på dagen om det inte varit matchdag. I en mindre del av supporterkulturen är fotboll intimt förknippat med våld. Och frågan som klubbarna måste ställa sig är också varför problemen med idrottsrelaterat våld nästan enbart återfinns inom fotbollen.

Dessvärre har regeringens tidigare huliganutredare Björn Eriksson vittnat om hur avståndet mellan huliganer och föreningsföreträdare har minskat. Om möten och beslut som tillkommer på huliganernas villkor. Och om hot och påtryckningar som allt för sällan polisanmäls.


Hur ska då framtida
tragedier kunna undvikas?

Att regeringen nyligen har förlängt tillträdesförbudet för huliganer till tre år och arbetar med ett nationellt huliganregister är utmärkt. Och justitieminister Beatrice Asks önskan om ett maskeringsförbud vid matcher framstår som en självklarhet.

Men våldsproblemen kring fotbollsmatcher kan inte bara lösas av polis och lagstiftare – klubbarna måste också ta sin del av ansvaret. Det krävs ett långsiktigt arbete för att främja det goda supporterskapet, skära av huligangrupperingar från inflytande och förhindra nyrekrytering.

Våldsverkarna inom fotbollen är en försvinnande liten minoritet. Därför måste också vanliga supportrarna höja sina röster mot huliganerna. Det ska inte behöva krävas polishästar och helikoptrar för att 22 män ska spela boll.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!