Ryssland spänner sina militära muskler i vårt närområde. Den ryska och vitryska militärövningen i Östersjöområdet förra veckan kallades Zapad 2013 och skulle enligt de ryska förhands-beskeden omfatta 22 500 personer. Enligt SvD uppgick i stället trupperna till minst 70 000 man.
Samtidigt brottas den svenska försvarsmakten med sitt existensberättigande. Och pendeln har svängt: från att tidigare ha betonat försvarets internationella insatser är det nu back to basics som gäller: "närområdet bör vara dimensionerande för försvarsmakten", heter det i det senaste dokumentet från ÖB Sverker Göranson. Rapporten kallas på försvarssvenska för Perspektivstudien 2013 och är ett långsiktigt planeringsdokument.
Den är också ett underlag för politikerna i försvarsberedningen som i sin tur ska kompromissa fram ännu en rapport där varje ord om Sveriges förhållande till Nato återigen ska vägas på guldvåg.
Sådana politiska hänsyn behöver inte ÖB ta och Perspektivstudien är väl det femtioelfte uppropet för mer pengar försvaret. Visst har försvarsmakten en trist historia med usel ekonomistyrning och svarta hål, men myndigheten har bättrat sig.
Ansvaret är huvudsakligen politiskt: trion av moderata försvarsministrar har underskattat kostnaderna för århundradets försvarsreform. Vidare har försvarspolitiken blivit allt mer av industripolitik och där satsningen på gökungen Super-Jas utgör det allvarligaste exemplet. Att Jas-beslutet villkoras av huruvida schweizarna bestämmer sig för att öppna plånboken är förstås fullständigt absurt. Det visar att det inte säkerhetspolistiska hänsyn i första hand som har väglett processen.
Visserligen ska försvaret kompenseras, men ÖB vidhåller sina tidigare kalkyler om att det krävs ytterligare minst 4,5 miljarder kronor. ÖB har inte heller tvekat att uttrycka sig drastiskt om att en försvarsgren, som marinen, kan bli aktuell att skrotas. Egentligen är det märkligt att Sverker Göranson faktiskt har fått behålla jobbet efter alla sina budgetgräl med Sten Tolgfors och Karin Enström.
I Perspektivstudien flaggar ÖB för behovet att fler förbandsnedläggningar och att det ska bli färre fartyg och ubåtar. Veckoförsvaret är på väg att krympa till ett 48-timmarsförsvar: "Behovet av säkerhet tillsammans med andra är stort då det fordras militärt stöd för att klara ett begränsat angrepp mot Sverige."
ÖB fortsätter på sin försvarssvenska och skriver ut Natoreceptet: "Försvarsmakten bör därför bidra till att utveckla den politiska handlingsfriheten så att ringa förberedelser krävs för att efter politiska beslut anpassa försvarsmaktens verksamhet till att försvara Sverige tillsammans med andra."
I översättning betyder det att ett redan extremt Natoanpassat svenskt försvar ska integreras ännu mer så att när Socialdemokraterna till sist överger sitt Natomotstånd är de praktiska förberedelserna redan klara.
Sverige borde givetvis gå med i Nato i dag. Vi bygger vårt försvar på Nato men saknar en gemensam försvarsplanering med vår räddare i nöden. Bevare oss för alla malajer i försvarsutskottet.