Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Nyamko Sabuni gör rätt som tar striden

Om Liberalerna håller fast vid den nuvarande halvmesyren lär partiet få följa med skutan till botten.
Foto: SVEN LINDWALL

Nyamko Sabuni behöver få ett tydligt mandat för den linje hon tror på.

Annars kan hon lika gärna lämna som partiledare för Liberalerna.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Skutan är på väg att sjunka. Men i stället för att ösa vatten ägnar sig besättningen åt att gräla om vilket kar som borde användas.

Så kan man likna läget för Liberalerna. I opinionsmätningarna snittar partiet nu på katastrofala 2,6 procent. Ändå tycks partiet vara helt upptaget av de interna bråken om huruvida Liberalerna ska vara troget Januariavtalet eller inte.

I det läget väljer partiledaren Nyamko Sabuni att ställa ett ultimatum till Stefan Löfven: Dra tillbaka det omstridda migrationsförslaget, annars lämnar Liberalerna samarbetet om budgeten. 

Det gör hon förmodligen rätt i – även om hon hade kunnat förankra det beslutet bättre i partiet.

Det är uppenbart att striden i förlängningen handlar om Januariavtalets vara eller icke vara. Få tror nog att Nyamko Sabuni kommer att vara helt nöjd med samarbetet bara regeringen viker ner sig om migrationslagstiftningen. 

Om Liberalerna håller fast vid den nuvarande halvmesyren lär partiet få följa med skutan till botten.

Men striden om vilken väg Liberalerna ska välja måste tas. Dagens situation är ohållbar.

Den djupa splittringen har bidragit till att Liberalerna främst har fått känna av Januariavtalets nackdelar (massflykt av allmänborgerliga väljare) utan att riktigt få ett erkännande för de sakpolitiska framgångarna (avskaffad värnskatt, liberaliserad bostadsmarknad, med mera).

Valet av stridsfråga är inte heller fel. MP-förslaget om en ny humanitär skyddsgrund skulle göda det växande skuggsamhället och sannolikt öka Sveriges andel av flyktingmottagandet i Europa. Om det verkligen anses viktigt att hejda högerpopulismens väljarframgångar borde Liberalerna sätta stopp för det nya undantaget som i vissa delar skulle göra migrationspolitiken mer generös än under flyktingkrisen 2015. 

Liberalernas kris är knappast över om partiet lämnar Januariavtalet. Det har fortfarande en otydlig politik – vet någon ens vad L tycker om pandemihanteringen? – och en partiledare som har förtvivlat svårt att nå ut med den. Statsvetarna bakom boken ”134 dagar” om regeringsbildningen har dessutom rätt i att det skapar svåra låsningar när partierna på förhand låser upp sig för ett bestämt alternativ.

Men ett parti på lättölsnivåer har inte råd att avvakta och ge besked efter nästa val. Ett tydligt ställningstagande för Ulf Kristersson skulle kunna locka tillbaka allmänborgerliga väljare och rentav leda till vissa stödröster från moderater – och sådana lär behövas.

Om Nyamko Sabuni förlorar striden kan hon avgå och i stället ge de kvarvarande Jöken-vännerna tid på sig att skaka fram en ny partiledare, även om det är svårt att se någon potential för Liberalerna att – likt Centerpartiet – hitta nya väljargrupper på vänsterkanten.

Men ett är i alla fall säkert. Om Liberalerna håller fast vid den nuvarande halvmesyren lär partiet få följa med skutan till botten.