Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nya dyrgripar
bör inte skrotas

Bilden föreställer ett Jas-plan vid ett annat tillfälle. Foto: Louise Levin / FÖRSVARMAKTEN

Försvaret planerar att skrota nästan splitternya flygplan till ett värde av 60-100 miljarder kronor. Det är hög tid att ställa kritiska frågor kring hela Gripen-projektet.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det är Robert Dalsjö, ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien, som redogör för flygvapnets planer i en debattartikel i Svenska Dagbladet (SvD 13/8). I samband med att försvaret nu växlar över till den senaste modellen av Gripen - E-versionen - planerar flygvapnet att skrota 97 nästan nya flygplan av C/D-versionen. De sista planen av denna modell levererades så sent som förra året.

Medelåldern bland planen är blott sju år. Det kan, som Dalsjö mycket riktigt påpekar, jämföras med att stridsflygplan i andra delar av västvärlden brukar användas i 30-40 år. De amerikanska F-16-plan som våra grannländer Norge och Danmark nu håller på att fasa ut började exempelvis levereras år 1980.

I Sverige däremot byts flygplansflottan ut i ett hiskeligt tempo. Gripen E fick exempelvis klartecken från alliansregeringen redan år 2012 trots att C/D-versionen inte ens hade levererats klar från fabriken än. Skälet är givetvis försvarsindustrins behov. För att hålla den inhemska stridsflygsplansproduktionen vid liv krävs att planen byts ut långt snabbare än det finns behov av.

När Gripen-projektet försvaras i debatten framhålls ofta att flygplanen håller hög kvalitet och att driftskostnaden är låg jämfört med alla andra alternativ på marknaden. Men det är ingen som ifrågasätter den saken. Problemet är ett annat: beroendet av Saab har tvingat fram en alldeles för hög förnyelsetakt och ett ensidigt fokus på antalet flygplanskroppar.

Inledningsvis inhandlades 204 Gripenplan. Så småningom kom försvaret till att behovet i själva verket låg på 100 plan. Att fullt stridsdugliga plan körs till skroten är alltså inget nytt, utan snarare ett mönster.

Detta ensidiga fokus på antalet plan har gått ut över såväl armén som flottan, men också - som Dalsjö framhåller - över flygvapnet självt. Ett flygvapen är ett system av system. Om planen saknar sensorer och beväpning tappar man den operativa förmågan. Likaså om det finns brister när det gäller luftvärn, flygbaser och stridsledning. Och övar man inte ordentligt med planen får man heller inget flygvapen i världsklass.

Gripenprojektet har allt sedan starten varit en gökunge i försvarets budget. Det borde ha lett till en kritisk debatt och ett flertal utredningar om projektets prislapp och nytta. Men i stället har grupptänkandet varit i det närmaste totalt. Regeringar oavsett politisk färg har fortsatt miljardrullningen utan att ställa några besvärliga motfrågor.

Nu rusar kostnaderna återigen. Den amerikanska motorn i E-versionen betalas i dollar och med den försämrade kursen tros detta innebära fördyringar på hundratals miljoner varje år. Den saltade materielnotan är på god väg att äta upp hela den förstärkning som försvarsuppgörelsen utlovade.

Detta alltså medan 97 nästan nya Gripen C/D ska köras till skroten. En första åtgärd är givetvis att stoppa denna massiva kapitalförstöring. Men därefter måste hela beroendet av försvarsindustrin omvärderas.

 

Läs också:

Guillou är ute och cyklar om Nato

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!