Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nya bankskatten visar på faran med Januarigänget

I stället för att samla sig kring principer och finansiering av ett mer effektivt skattesystem hoppar Januarigänget från tuva till tuva. Foto: OLLE SPORRONG
Att den framtida skatten ska dra in fem miljarder kronor per år är bestämt, hur det ska ske är däremot oklart. Men när det gäller bankskatt sitter djävulen i detaljerna. Foto: HENRIK ISAKSSON/IBL / /IBL

Helgens halvfärdiga utspel om en ny bankskatt illustrerar problemet med Januarigängets riktningslösa styre

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Regeringen tvingades till slut vika sig i försvarsfrågan. På fredagen meddelade försvarsminister Peter Hultqvist, S, att anslagen till försvarsmakten kommer att höjas till 84 miljarder kronor till år 2025, vilket är välbehövligt.

Men snart blev det känt att även Centerpartiet och Liberalerna tvingats till eftergifter. Delar av satsningen på försvaret kommer att finansieras med en bankskatt.

Det är lätt att förstå Socialdemokraternas vurm för att beskatta bankerna. Den passar väl in i partiets vänsterpopulistiska retorik om att ”de rika” måste bidra mer. Efter den senaste tidens upprörande penningtvättsskandaler är storbankerna dessutom på defensiven.

Höga vinster inget skäl för bankskatt

Därför är det knappast förvånande att Peter Hultqvist motiverar den nya skatten med att de fyra storbankerna gör en vinst om 100 miljarder kronor. Det argumentet är dock lika principlöst som märkligt. 

Att företag tjänar mycket pengar betyder inte per automatik att de ska bli en bankomat för nya statliga satsningar. Forskning visar dessutom att banker brukar vara skickliga på att skicka skattehöjningar vidare. Trots S-retoriken lär det snarare bli kunderna än aktieägarna som får betala skatten.

Med det sagt kan det ändå finnas skäl att se över banksektorns privilegier. Statens garanti av banksystemet är en subvention som enligt Finansinspektionen var värd i genomsnitt 26 miljarder per år i lägre upplåningskostnader mellan 1998 och 2014. Finansiella tjänster är dessutom momsbefriade och Riksbanken har tvingats öka statsskulden för att kunna rädda bankerna. Med rätt utformning skulle en förändrad prissättning av de förmånerna kunna minska riskerna i det finansiella systemet.

Regeringen börjar dock i andra änden. Att den framtida skatten ska dra in fem miljarder kronor per år är bestämt, hur det ska ske är däremot oklart. Men när det gäller bankskatt sitter djävulen i detaljerna. Fråga bara finansminister Magdalena Andersson.

Regeringen tvingades backa om bankskatt

Under den förra mandatperioden tvingades hon dra tillbaka sitt förslag om en bankskatt efter att det visat sig att den skulle drabba nära 300 000 företag. I stället föreslog Andersson en höjd avgift till den resolutionsreserv som är tänkt att sättas in vid finansiella kriser. Men efter häftig kritik från bland annat Nordea blev den avgiftshöjningen till slut bara tillfällig.  

Helgens halvfärdiga utspel om en ny bankskatt illustrerar problemet med Januarigängets riktningslösa styre. I 73-punktsprogrammet utlovar S, MP, C och L en ”omfattande skattereform”. Men i stället för att samla sig kring principer och finansiering av ett mer effektivt skattesystem hoppar partierna från tuva till tuva. En borttagen värnskatt, för att blidka de borgerliga partierna. En plastpåseskatt, för att dra in pengar. Någon form av bankskatt, för att kunna köpa kängor och uniformer.

Den hattiga utspelspolitiken kommer att göra det svårare att sy ihop den stora skattereform som Sverige så väl skulle behöva.

Chefsekonomen Robert Boije förklarar hur nästa skattereform borde utformas.