Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ny vecka, ny Pisa-käftsmäll

Svenska 15-åringar ligger i topp vad gäller att sitta framför datorskärmar. Det är varken bra för kropp eller knopp. Däremot bör de läsa mer böcker – det skulle gynna även deras digitala lärande.
Foto: NILS JAKOBSSON / BILDBYRÅN

Svenska skolbarn hänger näst mest framför skärmar i hela ”Pisa-världen”. Men det gör dem inte bäst på digitalt lärande. Tvärtom, i värsta fall.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Ju mer digitala hjälpmedel elever använder, desto sämre blir de på läsförståelse. Så lyder domen när OECD sammanfattar rönen från den senaste Pisa-undersökningen, Pisa 2018.

Gissa vilka som använder väldigt mycket digitala hjälpmedel vid en internationell jämförelse? Svenska skolbarn. De hänger mer framför datorskärmar på fritiden än några andra barn i ”Pisa-världen”: mer än 30 timmar i veckan. Dessutom har de mycket digital undervisning i klassrummet. 

Sammantaget tillbringar de närmare 50 än 40 timmar i veckan framför skärmar; mer än ett heltidsjobb. Det enda land där barn är mer skärmbundna är Danmark, då de har ännu mer skärmtid i skolan.

Stillasittande är inte bra för hälsan, men man hade ju kunnat hoppas att svenska elever i gengäld blev väldigt bra på digitalt lärande. Så enkelt är det dessvärre inte. 

En färdighet som står de östasiatiska eleverna bi är god läsförståelse.

Att man föds in i den digitala världen betyder inte att man föds med de färdigheter som behövs för att bemästra den, påpekade Pisa-chefen Andreas Schleicher när studien presenterades. Färdigheter måste tränas upp. 

De skolsystem där eleverna är bäst på att lösa uppgifter digitalt är de vanliga framgångssagorna i Pisa: Hongkong, Sydkorea, Singapore. Där letar eleverna information koncentrerat och effektivt. De fastnar inte på irrelevanta sidor utan tar sig snabbt vidare. 

Arma Sverige ligger en bra bit under OECD-snittet i den grenen. Hur långt? Mellan Costa Rica och Bulgarien. 

Hur skulle det ha gått om Sverige inte hade undantagit mer än var tionde elev på grund av språksvårigheter, samtidigt som ytterligare 13,5 procent inte dök upp på provet?

En färdighet som står de östasiatiska eleverna bi är god läsförståelse. De fattar kvickt vad de läser, om det är relevant och sant eller inte. 

Är danskarna bättre på att använda den stora potential som digitala hjälpmedel självfallet har, än vi?

Läsförståelse är nyckeln. Den övar man upp genom att läsa – men inte hursomhelst. De som läser riktiga pappersböcker blir bättre på att läsa än de som bara läser digitalt. Textlängd spelar också roll. Ju längre texter eleverna läser i skolan desto bättre är de på att förstå vad de läser. 

För 36 av de Pisa-skrivande länderna gäller att ju mer digitala hjälpmedel de använder i skolan, desto sämre blir eleverna på digital läsning. För fem länder gäller det inte – bland dem Danmark. Är danskarna bättre på att använda den stora potential som digitala hjälpmedel självfallet har, än vi?

Detta är oroande, eftersom hela riksdagen huvudlöst hejar på skolans ”digitaliseringsstrategi” (duktigt jobbat, okända lobbyister!). Och efter pandemins distansövningar, och nya regler för fjärr- och distansundervisning, lär digitaliseringen ta ännu ett skutt.

Det må framstå som bakåtsträvande, men vad eleverna verkligen behöver är mer tid med skolböcker, papper och penna.

Det skulle gynna även deras digitala lärande.