Såväl lärare som elever ogillar det kursutformade betygssystemet på gymnasiet. Följs det strikt innebär det att en elev som fått A på alla kurser utom en, ska få slutbetyg enligt sitt sämsta resultat - som kan vara ett nätt och jämnt godkänt E.
Nu fungerar det sällan så i praktiken. Slutbetyget hamnar några snäpp högre, men kanske inte på det A som hade varit befogat, speciellt i ämnen som bygger på progression.
Att eleven gjort uselt i från sig på de första kurserna i matte eller språk är ointressant om hen sedan läser igen och briljerar på de högre nivåerna.
Och tvärtom. Om det börjat bra, men slutat sämre bör ju inte slutbetyget dras upp av de enkla första kurserna.
Det ska bli ändring, så småningom. Eleverna som börjar gymnasiet hösten 2025 ska få ämnesbetyg. Från höstterminen 2022 får lärarna lagligt stöd för att göra det de ofta redan gör, en sammanvägd bedömning av kursbetygen.
Regeringen presenterade lagförslaget 31 augusti. Själva lagtexten för den efterlängtade reformen är dock olycksbådande.
Elever har gått kurser sedan mitten på 1700-talet. Men 2025 ska de gå ”nivåer” i stället. Sicket larv.
Hela skollagen skrivs om, från förskola och uppåt. I dag handlar alla formuleringar - oavsett om det gäller extra stöd, utvecklingssamtal eller betygssättning - om att eleven ska ”nå kunskapskraven”.
I lagförslaget är kunskapskraven borta. Puts väck.
I stället är formuleringen att eleven ska ”uppfylla betygskriterierna eller kriterierna för bedömning av kunskaper”.
Varför detta omständliga jommel? Förklaringen finns i lagförslaget.
”...ordet kriterier (har) ett annat signalvärde än ordet kunskapskrav. Ordet kriterier anses mindre strikt än kunskapskrav.”
Svensk skola premierar redan storpratarna. Kravet på sakkunskaper borde snarare bli striktare. Nu vill regeringen alltså regeringen göra tvärtom. Och ändå talar utbildningsminister Anna Ekström (S) ständigt om kunskapsskolan.
Det är illustrativt - snacka går ju.
När ämnesbetygen införs ska också ordet ”kurs” försvinna. Eleverna ska i stället läsa ”nivåer”. Det är att kasta utbildningshistoria på sophögen.
Kurs har används om utbildningsdelar sedan mitten på 1700-talet. Gymnasisterna hade säkert klarat att använda ordet kurs också när det vet att de får ämnesbetyg.
Förresten ska ett slutbetyg inte nödvändigtvis räknas vid ansökan till högskola.
Ta en blivande samhällskunskapslärare som läst matematik tre och blivit underkänd, fått F i ämnesbetyget. Hen får alltså söka in på sitt högre betyg från matte 2, eftersom antagningskravet är att ha läst andra kursen. Förlåt, nivån.
Ämnesbetyg är bra. Att ta bort formuleringarna om att nå kunskapskraven är dåligt.
Men förändringen räcker inte. Vi måste tillbaka till ett relativt betygssystem där skolornas betygsnivå bestäms av resultaten på de nationella proven, som ska rättas centralt.
Annars finns ingen ände på glädjebetygen.